Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela huset är kringrändt af de våra, alla poster mellan er
och de öfriga högvakterna tagna ... Högerom vänder er och
raskt in i högvakten, der ni måste stanna som fånge. ..
Marsch I»
Soldaterna gingo in i huset med hängande hufvud och
påskyndade af bajonetterna, som kittlade dem i ryggen.
Den unge löjtnanten hade icke ännu kommit sig före,
och han stirrade nästan medvetslöst framför sig.
Men när en af bluserna ryckte från honom sabeln, som
han ännu bar vid sidan, föll han i en konvulsivisk gråt
och måste ledas in.
Den blus som tagit honom till fånga och hvilken icke
var någon annan än vår hjelte Armand Cambon tog
löjtnantens sabel ur sin kamrats hand och närmade sig derefter
den unge officeren, som nedsjunkit på en stol med begge
händerna för ansigtet.
»Monsieur,» sade han till löjtnanten, »ni är ingen
gensdarm och kan således icke vara min fiende... ni är
vid linien, och linien har ej medborgares blod på sina
händer... Återtåg ert vapen, hvilket ni skulle fört som en
fransman, om ni ej blifvit öfverrumplad ... Tag, monsieur 1»
Den olycklige befälhafvaren ryckte åt sig sin sabel,
tryckte den till sitt bröst och kysste den, som en moder
sitt återfunna barn.
Han upphörde att snyfta. Det föreföll honom som
han hade räddat sin förlorade ära.
»Hvad fiender icke förmått, förmådde medborgaren,»
fortfor den tröstande segraren, i det han vände sig till
soldaterna, »och derför är det billigt, att också I behållen edra
sidogevär... Men I skolen ej undra på, om vi taga edra
kartuscher, dem vi likväl blott i högsta nödfall ämna
anlita ... Ursäkten, messieurs, men kartuschen kan ej skiljas
från musköten.»
Soldaterna öfverlemnade sina kartuscher åt bluserna,
hvilka med största artighet och under många »pardon,
monsieur!» mottogo hvad de fingo.
»Ab, nu fick jag en ypperlig idé för sista versen till
mitt crédo républicain!» ropade en af bluserna, i det han
ryckte upp ur sin ficka ett plån jemte blyertspenna och
närmade sig en lampa för att skrifva.
»Ni får ännu dröja med det så länge, monsieur Eugéne,»
yttrade Armand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
