Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och Félix skall gå ensam hela denna väg?» frågade
Collette ängsligt.
Félix skrattade åt Collettes ängslan.
»Monsieur Armand,» sade hon, »jag hyser en viss
fruktan för att gå upp i hertigens hotell... det är troligt,
att man redan anar att jag misstänker något... Jag tror
det vara klokast af mig att följa Félix.»
»Och äfven ganska nyttigt för honom,» förklarade
Armand till begges stora glädje; »i sällskap med ett
fruntimmer befarar Félix ej att bli anhållen af patrullerna, och
dessutom vore ingen så fiutlig att lura dem som ni, vackra
Collette.. . Äfven vore er närvaro bra för den händelse
Félix ville blanda sig i någon äfventyrlig affär... Glöm
icke, Félix, att jag förbjudit dig att deltaga i all strid, och
att jag står i ansvar för dig hos dina föräldrar. Inga andra
än parisare behöfva deltaga i den stundande kampen, och
Paris skall nog veta att reda sig utan Lyon.»
Félix mumlade något mellan tänderna.
»Derför när du uträttat ditt ärende,» fortfor Armand,
»låter du ingenting qvarhålla dig på stället, utan aflägsnar
dig genast och går hem ... Det blir lätt för dig att lyda
mig, om du tänker på din beskedliga mor.»
Félix teg och såg ned på gatan.
»Det är dä afgjordt, att jag följer Félix,» yttrade
Collette, slående ihop händerna af glädje.
»Ja, och jag beundrar er raskhet,» smickrade Armand.
»Godtl Låtom oss skynda!» ropade Félix.
»Farväl med er, mina vänner!» helsade Armand.
Félix och Collette omfamnade sin frände och aflägsnade
sig, mer springande än gående.
Armand vände sitt ansigte mot fönstret, hvaruti det
silfverhvita hufvudet ännu syntes.
»Monsieur,» sade han blottande sitt hufvud, »nämn
mig i morgon den eld ni vill att jag skall springa igenom,
eller det haf ni befaller mig simma öfver, och jag gör det.»
»Ni tror då, att den ringa upplysning, jag gifvit, kan
vara er till någon nytta?» frågade Den blå mannen.
»Ack, monsieur,» svarade Armand, »ni har räddat ett
menniskolif.»
»Ett menniskolifI» upprepade Den blå mannen, och
hans ansigte glänste genom mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
