Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broderier vid kanter och ficklock, en af det slags rockar
som ligga utbredda i fönstren till de större skräddarnes
magasin vid bulevarderna eller i passagerna, men som icke
hafva påtecknadt pris, emedan de endast ligga der som
skyltar och för att narra in folk, men af hvilka endast en
mycket förnäm eller en mycket rik man låter narra sig.
Det öfriga var i förhållande till mästerrocken.
Baron S:t Bris, som onekligen var en ganska vacker
karl, skulle varit oemotståndlig för hvilken firad lorett som
helst i det eleganta Paris, till och med för mer än en
markisinna eller duchesse inom det ännu elegantare och
äfven mycket gudfruktigare S:t-Germain.
Baronen stälde från sig brickan på ett litet
marmorbord, som stod framför sängen.
Derefter stälde han sig sjelf framför hertiginnans emma
och betraktade henne länge utan att yttra något.
»I sanning, hertiginna,» sade han slutligen, »återfinner
jag er icke helt annorlunda än när jag nyss lemnade er...
Edra kinder blomma, edra ögon stråla.. . Hvilken gudom
har jag att tacka för denna lyckliga metamorfos?... Ni har
då ändtligen funnit, att nödvändigheten också är en dygd,
och att hon, liksom hennes öfriga syskon, förtjenar all
möjlig dyrkan ... Tillåt mig derför förklara, att jag i denna
stund finner er skönare än någonsin förut, hvilket vill säga
mycket, ja, mer än mycket... Man skulle kunna släcka
alla ljusen i denna lilla salong, och den skulle lysa ändå,
stråla ändå af detta bländande ansigte, dessa himmelska
ögon.»
Hertiginnan betraktade baronen med ett uttryck af den
djupaste afsky, men hon teg.
Baronen fortfor:
»Jag ryser nu när jag tänker på, att samma
nödvändighet, hvaraf ni nu gjort en dygd, nära tvungit mig till
ett steg, som kunde haft till följd en ryslig gerning, jag
erkänner det, men som rättfärdigas af detta olyckliga öde,
som drifver menniskan mot hennes egen vilja lika ofta till
bråddjup som till höjder... Ja, sköna dam, ni är af oss
begge icke den som är mest att beklaga.»
Hertiginnan såg ned på mattan, synbarligen icke mycket
uppmärksam på hvad den värde baronen talade.
Sonen af Söder och Nord. II. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
