Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hördes utifrån en knall, för hvilken murarna tycktes
remna.
Det var Sainte-Cécile, som för fjerde gången spridde
fasa och död.
»Je suis républicain!» ropade den döende, slutande på
detta sätt sin sista vers, och en blixt ljungade fram ur hans
åter öppnade öga.
Men dessa ord voro de sista, denna blick den sista.
Marly värmde fåfängt med sina tårar ett lik.
Armand gömde den sista versen vid sitt bröst och
tyckte en kyss på folkskaldens kalla läppar.
Derefter tog han ett språng ut genom fönstret och
störtade sig i djupet af den blodiga striden.
Trettionde kapitlet.
Grefve de Vandeul.
Sedan tidigt på morgonen hade porten till hertig de
Beaudreuils hotell varit i liflig rörelse.
Hertigens många vänner, som redan fått kännedom om
hans missöde, hade skyndat till hotellet med hoppet att
kunna trösta honom, men återvändt synbart misströstande
om sin förmåga.
Hela Paris skulle hafva känt. och deltagit i hans sorg,
om icke de allmänna tilldragelserna helt och hållet slukat
alla enskilda händelser, vare sig af lycka eller olycka.
Den arme hertigen!
Att stå vid en kär frändes bår och på samma gång
nödgas begråta en trolös maka, det rfar för mycket.
Dock, att en onkel dör är kanske i sin naturliga
ordning, i synnerhet om onkeln lemnar millioner efter sig.
Men att efter knappa tvänne månaders äktenskap förlora
en ung, vacker och talangfull hustru, det är hårdt, och ännu
hårdare, när man eftersinnar det sätt hvarpå hon förlorats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
