Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Obehöflig försigtighet, du gatans vilde stridsman! Ingen
kan bevittna din rörelse, ty hvarje öga så väl inom som
utom gallerportarna är skymdt af tårar, vid anblicken af
denne gubbe med hans begge kryckor, tvänne träben samt
ende, förlorade son.
»Men nu till vapen!» ropade invaliden, rätande upp sin
gestalt och höjande ena kryckan; »till strid, till strid 1»
»Till strid!» upprepade den atletiske Alphonse,
skakande jerngallren.
»Till strid 1» genljöd skaran, rustande sig till anfall.
»Lägg an!» kommenderade befälhafvaren på gården.
I detsamma hördes ljudet af en trumma, och ett
kompani nationalgarde ryckte fram.
»Ingen strid, ingen strid!» ropade kaptenen för
kompaniet, uppställande sitt manskap mellan portarna och
folkskaran; »Guizot har resignerat, konungen har mottagit både
hans och de öfriga ministrarnes afskedsansökan ... Om en
timme hafva vi ny ministér, hvars program är reformens
antagande.»
»Men fångarne måste lösgifvasl» ropade invaliden.
»Fångarne, fångarne!»
»Ja, ja! Fångarne, fångarne!» skrek folket.
»Ministérens första handling blir allmän amnesti,»
försäkrade kaptenen för nationalgardet.
»Men fångarne måste ut på ögonblicket!» ropade
invaliden; »nu, nul»
»Nu, nu!» skrek folket, trängande in på nationalgardet.
»Ett ögonblicks tålamod, mina kära vänner,» svarade
kaptenen; »jag skall tala vid befälhafvaren och lofvar att
utverka deras befrielse.»
»Lefve nationalgardet!» ropade folket, lugnande sig.
»Monsieur,» sade kaptenen för nationalgardet till
löjtnanten för linien, »hela nationalgardet har beslutit att, på
hvad vilkor som helst, undanrödja all anledning till vidare
strid ... Jag uppmanar er derför, i samhällets och
mensklig-hetens namn, att utlemna alla de fångar ni har under er
bevakning.»
»Jag skulle med största nöje efterkomma er önskan,»
svarade löjtnanten, men utan order af mitt befäl kan jag
icke utlemna fångarne.»
»När samhället är i fara och det gäller att spara
menniskolif, måste militärorder blifva en sak af andra ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
