Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man dricker den gamla ministerens graföl, men helsar
pi samma gång den nya med minga glada skilar.
En och annan vågar sig fram med en skål för den
kungliga familjen och nedtystas ej, oaktadt blod nyss flutit
på hög befallning.
Ack, hvad de monarkerna behöfva göra litet för att
genast bli populäral
Men hvarför göra de detta lilla så sällan? Hvarför
fordra de, att folken skola göra allt när de sjelfva göra intet?
Det är en af verldens obegripligheter, som man fåfängt
söker rätt förklara.
Kanske är det ändå derför att de vilja vara gudar,
utan att ega Guds vishet och godhet.
Kanske är det derför att spiran i deras hand ofta blott
är en bardisan, hvarmed de posta endast vid egna härdar,
vid egna altaren, icke dit insläppande andra än blinda
afguda-dyrkare.
Det händer, att den ende och sanne Guden, som icke
vill att man skall hafva andra gudar framför honom, låter
sin röst ljuda genom det utstängda folket, som icke vill
offra blindt.
Då ramlar afgudens altare, och den kungliga härden
sammanfaller i grus.
En afgud är nu störtad, men hvad säga väl de öfrige,
som ännu stå qvar?
Jo, säga de, om vår höge broder hade gjort så och så,
då hade icke skett så. det vill säga, om han, i stället för
sex- och tolfpundingar, användt tjugufyrapundingar, eller om
han, i stället för 1,000, nedskjutit 10,000, så hade han stått
qvar på sin piedestal till dess mossan vuxit öfver honom,
och det hade icke skett så och så.
Nu kommer ordningen till en annan af de visa
af-gudarne.
Han gör så och så, men ändå händer det så, och så
skall det gå undan för undan, till dess inga afgudatempel
längre resa sina mörka tinnar mellan menskligheten och
sanningen, mellan jorden och det eviga ljuset.
Som nämndt är, Ludvig Pilip hade, trots den
konservative Molé, blifvit populär igen, och folket jublade —
jublade fritt, ty styrelsens trupper hade dragit sig från de
strålande bulevarderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
