Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessemellan halp hon sin hjelte att ladda, utan att tänka
på sina vackra händer, som onekligen ledo mycket af detta
för ett fruntimmer mindre lämpliga arbete.
Collette hade lika litet darrat vid första salvan som vid
den sista. Hon var fransyska till lif och själ, och en sådan
darrar aldrig i farans stund.
Men när alla med en mun yrkade, att hon borde
föreställa Liberté, då darrade hon, åtminstone i början, ty hon
kom nu ihåg, att hon var en hertiginnas kammarjungfru,
och att hon i denna egenskap tillhörde ett helt annat parti
än Blodröda fanans.
Låt vara att hon kunde göra ett och annat snedsprång
i smyg, såsom hon också redan gjort; men man borde dock
bevara skenet inför verlden och icke offentligen uppträda i
en roll, som bestämdt skulle fördömas af den politiska
fraktion hvartill hon ansåg sig höra.
Äfven smickrade det henne föga att offentligen visa sig
bland sina nya bekantskaper, dessa vilda, hiskliga figurer
med blod på handen, om ej just på samvetet, åtminstone i
deras egen tanke.
Hon afslog således till allas stora förvåning den ära
man gjorde henne.
Hon bestormades från alla sidor.
Karlarne svuro på, att S:te-Géneviéve, arbetarnes
förnämsta skyddshelgon, icke varit skönare än hon; qvinnorna
svuro på, att karlarne hade rätt, hvilket djupt rörde Collette.
Félix, som för allt i verlden icke ville att hans älskarinna
skulle afstå från en sådan ära, bad och grät.
Hvita Björnen, som hvarken bad eller grät, sade helt
enkelt: »Du skall, om också Liberté måste bindas fast vid
vagnen!»
Det var med ett ord så mycket som ansatte Colettes
ståndaktighet.
Till råga på olyckan bar man fram till henne den
drägt som Liberté skulle bära.
Collette tyckte, att denna drägt, ett verk af tio de
skickligaste grisetterna inom Faubourg S:t-Antonie, var
ganska vacker.
Hvitt och rödt hade alltid klädt henne så väl, i
synnerhet om det var guldbroderi på det röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
