Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand Cambon stod på bron med en dyster blick
öfver floden, hvilket röjde, att han icke stod der för att
njnta af en utsigt, som man annars både natt och dag kunde
hafva för ögonen, utan att ledsna dervid.
Det är något att se dessa för ögat ändlösa stränder,
garnerade med de högsta hus, hvilkas spetsiga tak och till
breda kolonner förenade skorstenar på det mest fantastiska
sätt bryta horisonten.
Den klassiskt hängifne arkitekten, som endast drömmer
om grekiska tempel med pelare i jonisk eller korintisk stil,
på sin höjd moderniserade af balustrerade taklister, skall
hafva mycket att anmärka mot den gamla franska
byggnadskonsten.
Men låt hans ögon välja mellan en genombruten
horisont och en slickad, om vi sä må uttrycka oss, och vi äro
öfvertygade om, att de längst skola hvila vid den förra.
I första ögonblicket skall han med en lärd rynka i
pannan säga, att det är sträckor af hus med de fulaste och
mest oregelbundna tak han ser; men i det följande skall
han med förvåning i sin blick utropa: »Nej, det är ej
sträckor af hus, det är kedjor af gråa berg med uppskjutande
hvita fjällspetsar jag skådar!»
Några arbetare, af de många tusen som strömmade
fram och tillbaka öfver Pont-Neuf, stannade vid åsynen af
vår hjelte, hvilken mot dem vände den dystra blicken.
»Ah, ändtligen!» sade han; »jag har väntat er länge ...
men nu, låtom oss skynda!»
Efter dessa ord skyndade han från Pont-Neuf och vek
af in på Cité, följd af sina kamrater.
Ljudet af klockan i Notre Dame blef nu starkare, men
det är också på Cité som Notre Dame, drottningen bland
Frankrikes tempel, reser sina stolta torn och tinnar.
Man är der, såsom nyss nämndes, inom den äldsta
delen af Paris.
Man ser det genast på de gamla husen och trånga
gränderna, genom hvilka intet åkdon kan fardas och mellan
hvilka ingen fullväxt menniska kan slå ut armarne.
Man säger att Julius Cæsar, Galliens besegrare, trampat
denna jord, och att flere än en af det gamla Roms kejsare
der residerat.
Armand och hans följeslagare, väl inkomne på ön,
följde dess södra strand och stannade slutligen framför ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
