Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Lofvad vare Gud!» ropar Lamartine, »lofvad vare Gud,
som litit mig skåda solen af denna stora, heliga dag!...
Vive la républiquel»
»Vive la républiquel» ljuder den ofantliga kören.
Under det ropen skalla, upprepade från plats till plats,
från gata till .gata, tränger en vild figur af jättelik växt
igenom hopen, och, sedan han närmat sig balkongen,
upplyfter han mot Lamartine en röd fana.
Men innan denna fana nått skalden, är den nedslagen
af en annan arm, som i stället räcker upp fanan med de
tre färgerna.
Det lätta moln som beskuggat Lamartines höga panna
försvinner.
Det var Armand Cambon, hvilken ånyo spelade sin
gamle lärare ett spratt.
Hvita Björnen ryter, och de finnas som ryta med
honom.
Många ögon, gnistrande som tigrars, rikta sin eld mot
Lamartine, och många munnar med vilddjurs tänder öppna
sig, liksom ville de redan sluka folkets ännu knappast
invigde afgud.
Men Lamartine fattar om stången till den trefargade
fanan, hvars stolta duk fladdrar öfver hans hufvud.
»Om I beröfven mig den trefargade fanan,» säger han,
»beröfven I mig på samma gång mer än hälften af
Frankrikes yttre styrka, ty Europa känner den trefargade fanan
genom våra segrar och sina nederlag. Det är republikens
och kejsardömets frejdade fana.»
»I den röda, som nyss räcktes mig, skulle man blott
se fanan af ett enda parti, och nya strömmar af blod
be-höfdes för att åt den vinna namn och ära. Men Frankrike
och den trefargade fanan äro ett: det är samma tanke,
samma förebud till segern, samma skräck för fienden.»
»Aldrig skall jag mottaga den röda fanan — och veten
I hvarför? Jo, den trefargade har gjort sin rund kring
verlden med republiken och kejsardömet, med friheten och
bragderna. Den röda har gjort sin rund blott kring
Marsfältet, och den är röd af medborgares blod.»
Ett rop af allmän hänryckning afbryter talaren. Allas
armar sträcka sig emot honom.
Sjelfva Hvita Björnen känner sin tunga förlamas.
Förvånad öfver sig sjelf, betraktar han sina kamrater och ser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
