Samlade arbeten / Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden / 22 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Invaliden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min morbror han var grenadier Och nästan hög som tallen der. Jemt på mustascherna han vred —         Klart, att han varit med. »Den pojken duger,» sade han, »Blir nog med tiden ock en man, Det är en axelbred krabat         Och han bör bli soldat.» »Soldat!» — det klack uti mitt bröst, Den ljöd sä underbart den röst. Det måste vara ljuft, minsann,         Att jemt gå styf och grann Med tumsbred guldgalon på ben, Med kask, som emot solen sken, Med sabel, som man kunde dra         Och hvilken bet så bra. Nog af: när gamle morbror dog, Hans rensel och gevär jag tog Och drog så glad och lustelig         Ut i det finska krig. Som björnen stark, som ekorrn vig, Jag bröt mig snart en blodig stig. Man damp, fast jag ej skryta vill,         Så fort jag dängde till. Men när min första strid var slut Och raseriet rasat ut, Jag blodet strök från mitt gevär         Och tänkte då så här: Nog har jag slagits som en karl, Beröm af min kapten jag har; Men är det Gud behagligt då         Att åderlåta så? Snart krigstrumpeten åter ljöd Och mig på nya »storverk» bjöd. Jag etter värre högg och stack,         I botten bägarn drack.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>