Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige på verldsexpositionen i London 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8ß
ST BÖD DA UPPSATSER.
da är det en gås, sa stor, att icke en gång Kristallpalatset
kan rymma den.
Innan jag slutar detta bedröfliga ämne, måste jag nämna
något om det föga smakfulla sätt, hvarpå man, till råga på
allt, dekorerat vårt fattiga nordiska fack. Man har
upphängt och nedlagt flere af våra torftiga fabrikat i skap och
lådor, gulbetsade, men så klumpiga, att knappast en
roslagsbonde skulle vilja ha dem pa ’sitt samvete. De öfriga
nationerna ha beklädt sina bord med rödt bomullstyg,
emedan den röda grunden alltid ansetts för den mest
effektfulla. Men det röda bomullstyget räckte icke till för Nordens
tvänne förenade riken. I stället har man pa de tvänne
hufvudborden eller diskarna inom facket spikat gràblått eller,
rättare sagdt, smutsblått tyg, på hvilket de gulbetsade
glasladorna, de nedhängande bomullsvåderna och de utbredda
jernbitarna taga sig ännu futtigare ut. Men, sade man mig,
fru Fürstenhoff har lofvat att med sina blommor skyla
bristerna. Fru Fürstenhoff, som bland Frankrikes alster har
sitt oefterhärmliga blomskåp, for också till Paris för att sätta
alla sina arbeterskor i rörelse för detta ändamål. Det är
således franska modisters fina fingrar som skola hjelpa upp
det kraftfulla Norden!
Hvilket elände! ropar jag ånyo. 01 de stunder jag
tillbragte framför Kristallpalatsets skandinaviska afdelning voro
de sorgligaste i mitt lif. Man borde kunnat se på mitt
bedröfvade ansigte, mina tårade ögon att jag var svensk. Att
vara vittne till det medömkans löje, som spelade på allas
läppar, när deras blickar i förbigående föllo på det som var
svenskt och norskt, det är ett straff som jag önskade dem,
hvilka i denna verldsvigtiga sak så illa bevakat sitt
fäderneslands intresse.
Det var som hade jag haft ett nytt Pultavanederlag
för mina ögon, men det senare olyckligare än det förra.
I det förra förlorade vi några provinser, men bibehöllo
dock verldens aktning, ty strålande af beundran var den
blick Europa skänkte hjeltegrafvarna på Pultavas blodiga
slätter. Men i detta nya nederlag ha vi förlorat den
goda tanke om oss, som af besökande främlingar blifvit
medförd till sydligare folk, och det skulle icke förvana
mig, om man utströke vårt land från kartan öfver den
civiliserade verlden, ty, märken det väl, Tunis —
ßarbaresk-staten, det lilla obetydliga Tunis — fördunklar inom Kristall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
