Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTTRANDE I REPRESENTATIONSFRÅGAN. 125
Yttrande i representationsfrågan den 11 april 1861. *
Om någonting är moget, är det väl denna fråga. Hon
var mogen för ett halft sekel tillbaka. Grundlagsstiftarne af
år 1810 erkände och angåfvo principerna för en värdig
folkrepresentation, samma principer som många folk sedan den
tiden godkänt och antagit. Det var en stor skada att man
icke förstod att fullt tillgodogöra sig 1809 års statshvälfning.
Revolutionerna kunna förliknas vid dessa underbara fenomen
hvarom sagan förtäljer. En välgörande fe lyfter sitt trollspö,
och sil jorden remnar, bergen sjunka och ögat möter
he-speriska lunder och fält med gyllene gröda. Det gäller blott
att begagna sig af tillfället. Men man gör det ej, antingen
af för litet mod eller af för mycken eftertänksamhet. Det
kritiska ögonblicket hastar, förtrollningen upphör, de härliga
utsigterna försvinna, bergen sluta sig igen, man står ånyo
framför samma ogenomträngliga hinder man så länge
beklagat sig öfver, och man får med år gälda ett ögonblicks
försummelse. Så stå vi ännu i dag vid vår fyrdelning, som
i vidunderlighet icke har sin like i verlden, under det så
många andra nationer byggt sig statsförfattningar på de
principer jag nyss antydt. Jag nämner för närvarande endast
Norge och Danmark, dessa folk som vi under så många
sekel varit öfverlägsna, men som nu öfverflyglat oss, tagit
steget långt framför oss på den politiska frihetens bana. Det
är sorgligt att nämna det, men nog är det sannt.
1 den första punkt som nu är under öfverläggning
säges, att landet »icke utan äfventyr af sitt bestånd» kan
bibehålla sitt nuvarande representationssätt, och det är icke
tomma ord. Ett folks bestånd beror af dess aktning för
lagarna, men endast goda lagar kunna och böra aktas. Finnes
väl någon som egnar vår riksdagsordning sin aktning? Nej,
den sårar för djupt våra begrepp om konstitutionell frihet.
Grundlagen, som gaf konungen rätt att allena styra, gaf
folket rätt att beskatta sig sjelft, såsom en behöflig motvigt;
men hvad väger i sjelfva verket denna motvigt? Hur är
* Vid ett reformmöte i De la Croix’ salong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
