Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENINGSFÖRDRAGET MELLAN SVERIGE OCH NORGE. 133
heller meningen att Sverige skulle få något. Det talades
visserligen om Finlands återvinnande, i synnerhet före valet
i Örebro; det talades äfven om Norges införlifvande, i
synnerhet före freden med Danmark. Men alla dessa tal
förblefvo lösa hugskott. Sverige skall aldrig få någonting, om
icke på den yttersta dagen en belöning för sitt himmelska
tålamod. Sverige fick förlusten af sina tyska provinser med
åtskilligt annat smått och godt på köpet. Sverige var till
och med så ädelmodigt, att det ensamt åtog sig Norges
statsskuld och hade bestämdt fått betala den, om icke Norge
otvunget åtagit sig den. Mycket af detta belyser grefve
Anckarsvärd i sin motion, och derpå igenkänner jag den
gamle frihetskämpen, den sanne ädlingen, den oförskräckte
medborgaren, som värdigt sammanstält sitt namn med det
tidehvarf hvari han handlat. Men när han vidare vill
angifva orsakerna till misstänksamheten å Norges sida, då följer
jag honom ej.
Visserligen ser man redan i föreningens början
misstänksamheten uppspira i Norge, men jag finner den lika
nödvändig som naturlig. Man kan icke vara misstänksam
nog när det gäller att försvara sin frihet, och är denna
frihet ung, finner jag det ännu naturligare. Ett folks unga
frihet är ömtåligare än den lilla blomsterplantan som man
under glas skyddar mot sjelfva luften. Norge fick snart
skäl för sin misstänksamhet, ty det dröjde icke länge förr
än Karl Johan sökte åtkomma det veto Norge förbehållit
sig. Han sökte, men lyckades ej. Vid samma tid och
derefter öfversvämmades svenska pressen af broschyrer, af hvilka
flere gingo ut på ingenting mindre än föreningsfördragets
upphäfvande, naturligtvis till nackdel för Norge. Äfven
dessa bidrogo att underhålla den misstänksamhet man lägger
Norge till last.
Hvad nu angår Sverige i dess förhållande till Norge,
så är det klart, att det förra landet, vid jemförelse mellan
sin statsförfattning och det senares, skulle känna sin egen
betydligt underhaltig. Sverige hade sått för mycket och
skördat för litet, Norge hade sått intet och skördat allt. Det
var för mycken tropisk växtlighet i Norges politiska natur,
medan Sverige räknade missväxtår för det mesta. Så
uppkom afunden. Men denna känsla är icke alltid så mörk
som man föreställer sig. Den har, liksom molnet, den
också sitt purpurbräm och sin gyllene rand. Den inrymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
