Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 TAL OCH RIKSDAGS ANFÖRANDEN.
han hade eget gevär, och 3:0) att han hade vederbörandes
godkända betyg öfver färdighet i målskjutning. Jag tror,
att det var ganska hederligt bjudet. Regeringen var likväl
då — likasom utskottet nu — af annan tanke. Jag fruktar,
att utskottet varit sammansatt af för många fackmän, hvilka
vid uppgörande af förslag till beväringsöfningar fäst allt för
stor uppmärksamhet vid de stora eröfrande nationerna, som
behöfva mycket väl öfvade trupper för att riktigt dressera
menniskor till maskiner och sedan släppa kopplet löst på
främmande mark. Vi deremot vilja blott försvara oss.
Bristen på öfningar kan ersättas af andra, icke mindre
värdefulla faktorer. Man må kalla dem känsla för frihet
och kultur, som vi fått i arf af våra förfäder, och som vi
vilja bevara åt efterkommande, eller jag behöfver blott
nämna entusiasmen, den menskliga andens ståtligaste
uppenbarelse på jorden, som gjort och gör så mycket godt. Ett
sådant folk slipar ej bajonetten för att på främmande mark
utgjuta blod, utan använder den endast som åskledare, derest
blixten, slungad af fiendehand, skulle vilja slå ned i
hemlandets skogar.
Jag anhåller, att punkten måtte till utskottet
återförvisas, på det utskottet må taga i öfvervägande i hvad mån
eftergift från andra årets beväringsexercis må kunna
medgifvas skarpskytt. Jag tror, att man bör göra en sådan
eftergift, på det att skarpskyttarne må kunna uppfylla sin
bestämmelse att blifva en frisk strömsättning i landstormen.
Man bör icke frukta att sätta tillit till dessa personer, hvilka
säkert skola som frivillige mer gagna i strid mot en fiende
än som tvungne.
Skulle, oaktadt dylik eftergift gjordes, på den grund
att någon öfverhängande fara icke nu synes vara för handen,
skarpskyttarnes led glesna eller aftaga, så skola de likväl ej
spårlöst försvinna. De komma nämligen alltid att stå qvar
vid sina skjutbanor, med sina rötter i skolorna — den rätta
grunden för militärisk uppfostran. Skarpskyttarne skola
alltid hafva uppfyllt en stor mission, derigenom att de dödat
många fördomar och blandat samhällsklasserna om hvarandra,
eller, med andra ord, visat, att de äro lika vackra och lika
ädla, då de sträfva för ett gemensamt mål — att försvara
sitt gemensamma fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
