Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA AKTEN.
33
så se här (leder fram Sven Ulfsson), se här en Dalas son,
grof som de klippor han spränger, men ärlig som det jern
han bryter derutur I Spörj honom till, o konung! Hvarje
ord, hvarje blick är ett uttryck af hans hjerta. Han har
ännu icke lärt konsten att förfalska det.
sven (ser i början något förlägen ut, men repar slutligen
mod och nalkas tronen). A’ du kungen, du, som sitter på
granna ställningen der? (Konungen nickar jakande.) Då ä’
hon hustru din, som sitter bredvid, granner som en
kyrk-brud kantänka? (Konungen nickar småleende.- Sven ser sig
omkring.) Hör du ■— du har ena jäkliga fogdar der oppe i
Dalom, du! (Konungen skrattar och hofvet instämmer. Sven
ser sig omkring.) Var det så roligt, det? Skrattar bäst som
skrattar sist, må du vetta!
konungen. Nå, min gubbe, har du gått hela denna
långa vägen?
sven. Om bond ska åka, du, hocken en ska då dra
lasset? När en har lite i sej och lite på sej och ett godt
samvete, så går det af sej sjelf, ser du.
konungen. Nå, hvad tycker du om danska hofvet?
sven (klår sig bakom örat). Åh — ä’ fäle så lite bekant
än, må du vetta — nog ä’ di granna och se skapliga ut,
alltid •—• men d’ä’ inte allt guld som glimmar, som
prest-far säger.
konungen. Nå, är också du förgrymmad på
dalahöf-dingen?
sven. Hå, kors, guvett! Inte just det, inte; men kom
jag i grabbatag med honom, så nog slog jag ihjäl honom,
alltid, d’ä’ visst och sannt, det.
konungen. Och hvarför? För det att lian och lians
fogdar vilja ha ut kronans rätt.
sven. Inte spänta vi mot det som ska vara, för du
ska ha ditt och kyrka ska ha sitt och rätt ska vara rätt;
men nu komma dina fogdar och ha så mycke satans funder
för sej, som inte var till i fars och farfars tid, och när vi
inte ha något att ge, så ta de krittura från oss, och när de
folat af med krittura, så vill de ha skinnet af oss, och när
vi inte vill släppa till det, så tända de eld på byarna och
pina ihjäl folket. Hocken en kan tycka om de, inte? Och
så för du krig långt utom rikets gränser, det ena
kostsammare och olyckligare än det andra, och det för dina
krassliga anförares skull. — Det må nu vara hur det vill med
Teaterstycken. ii. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
