Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJB AKTKN.
39
ur.f (trefvande, i skåpet). Hocken en har varit åt klocka
min?
sven. Jag, far, jag skulle ha rätt på några spikar,
ser du.
Ulf (hotar Sven med käppen). Pojke, det säger jag dej,
att om du rör vid klocka min, så —
sven. Se så, far, bli inte vred för det, inte I Jag ä’
lika rädd om klocka, jag som du —- ä’ den första som
blifvit gjord här i Dalom — och drottningen ska ha den,
för hon hjelpte oss ur varggropen — det gjorde hon som
en karl, det. (Ulf tar brummande ett väggur ur skåpet, sätter
sig vid bordel och sysslar det med. Märtha stiger upp från
spinnrocken, närmar sig Sven, lägger handen på lians axel och ser
på honom med ett sorgset uttryck.) Hvad vill du, mor? (Märtha
fortfar all Stilla tigande betrakta honom, i det hon torkar sina
ögon.) Hvarför plirar du med öga, Märtha?
märtha. Hör du, Sven, när jag tänker på att du ska
bort i kriget från gård och hem och att om du faller från,
så —
sven. Få fäla det — det går så ovåligt till i kriget,
ser du.
märtha. .Inte för min skull, men (pekar på barnen vid
spiseln) för småpysslingarna der —
sven (vänder hufvudet till barnen med rörd stämma). A’
långt till storkarlar än I Herren Gud ser nog till dem, han.
(För handen till ögonen och håller den der några sekunder,
hvarefter ban hastigt springer upp och vände/ sig /ill Märtha).
Jäkeln annagga, att du ska stå och lipa| (Vill gå ut, men
mötes af Peter Matsson.)
Andra scenen.
DE FÖRRE. PETER MATSSON (fullt beväpnad med båge,
pilar, stridsyxa och spjut saml på ryggen en stor
skinnpåse). EN MEDELÅLDERS DALKULLA (Peters
hustru, äfven pä tyggen bärande en skinnpåse,
hvarofvan man ser hufvudet på ett
litet barn).
peter. Guds fred I (Skakar Svens hand och vänder sig
derefter till Ulf.) God dag, gammelfar! (Till Karin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
