- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 2 /
92

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1846 och 1946

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

92

1846 OCH 1(146.

Tredje scenen.

o. BAUTASTENi us (bärande i ena handen el t gammalt
gips-hufvud ulan näsa och i den andra en gammal kruka med ett
öra samt på hufvudet en trefot af jern). Hvem skulle väl tro,
att jag, som nu gàr här så anspråkslös och enkel, likväl i
detta ögonblick bär i min famn och på mitt hufvud flera
århundraden! — (Ställer gipshufvudet på det ena bordel och
krukan på det andra, hvarefter han återvänder till det förra
bordet och stannar dervid.) Detta gipshufvud, som jag gräft
upp ur min trädgård, är bestämdt tusen år gammalt och
säkerligen hitkommet med de första kristna lärarne, ty inte
är det en vanlig kritskalle, det ser man nog. Stor skada,
att näsan ska vara borta, ty om ett mästerstycke tillhör den
grekiska eller romerska antiken, dertill kan man endast döma
efter näsan. Jag måste derför ha rätt på näsan, om jag
också skall gräfva mig ned till jordens medelpunkt. (Går
till andra bordet.) En dråplig kruka! Den är bestämdt sina
tolf hundra år, ty krukor med två öron tillhöra senare
tider. — I den mån den fysiska styrkan aftagit, har man
nödgats göra krukor med två öron för att kunna lyfta dem
med två händer, men våra kraftfulla förfäder behöfde det
inte, ty för dem var det en småsak att på rak arm kunna
lyfta den allra största kyrka. Jag vet ingenting så
vördnads-värdt som gamla krukor. Bestämdt har någon hjeltes aska
hvilat deruti. —- Det måtte ha varit en mycket stor hjelte,
ty krukan är ovanligt tilltagen. (Går och stannar midt på
teatern.) Denna trefot jag har på mitt hufvud har bestämdt
stått i något gammalt afgudatempel. Hvad jag är lycklig!
Hela hedendomens mörker hvilar på mitt hufvud! — (Lyfter
trefoten af sitt hufvud och ställer den ifrån sig.) Mina djupa
forkningar krönas af den högsta framgång. Mina
antiqvitets-samlingar äro de största och märkvärdigaste i Stockholm,
i Sverige, ja, i hela verlden! Jag blir bestämdt en
odödlig man.

Sång.

Mel. af J. AV. Söderman.

Jag skulle le åt guld
Och verldens rariteter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:26:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/ts2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free