Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andka akten.
369
Femtonde scenen.
Melodram.
Några takter uren koral, hvarvid ÅLDERDOMSSVAGHETEN,
en krohyggig gumma, inträder.
masken. Den der gumman är Ålderdomssvagheten, något
trög, men alltid pålitlig. (Ålderdomssvagheten aflägsnar sig.
Lyxen inträder vid refrängen af: »Källarne öppnas o. s. v.»)
Det är Lyxen, min förste hofmästare; han anlägger
konditorier, brygger punsch och införskrifver
skjubbskinns-pelsar med mera sådant, som bidrager till menniskoslägtets
försvagande. Det är egentligen för bättre gäster jag engagerat
honom. (Lyxen går. Ruset inkommer vid: »Supa efter klockan
12», raglande med en bränvinsfl ska i handen.)
Det är Ruset, min andre hofmästare . . . Alla brännerier,
källare och krogar stå under hans beskydd. Han har sjelf
ingen rang, men sätter stort värde på höga grader, för öfrigt
cn verksam och nitisk tjenare. (Ruset raglar ut. Den olyckliga
kärleken inkommer vid melodien aj: »Mossbelupen hydda».)
Der ha vi Den olyckliga kärleken.
knut. Jaså, det är hon som skänker gufar alla brustna
hjertan!
masken. Fordom, ja... men nu mera vill intet hjerta
brista. Det är märkvärdigt, att ju mera spensligt och
för-svagadt menniskoslägtet blir, desto gröfre och hårdare blir
hjertat. Jag har henne nu qvar endast af tacksamhet för
det förflutna. (Den olyckliga kärleken går. Kriget marscherar
in vid en tmmhviifvel och en trumpetsignal.)
Den der är Kriget, min generaladjutant och den
verksammaste af mina tjenare. Han dödar folk som flugor. Han
får medaljer och ordnar af jordens mäktige, lofsånger af dc
dumma poeterna och lagrar af de ännu dummare folken.
(Kriget marscherar ut. Lätjan inkommer vid melodien: »Nil
jag sofva vill».)
Der får jag presentera Lätjan, som är flitig på sitt sätt.
Hon gör menniskorna feta och sömniga och följaktligen lätta
att komma åt. Hon ser anspråkslös ut, men har ganska
höga anor. (Lätjan går. Den moderna dansen inkommer vid
cn polkamelodi.)
Teaterstycken. II. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
