- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 2 /
456

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456

kröningsdagbn.

jag dig lill den krona, din far ämnar gifva dig. Jag önskade
ge dig spiran ocksä, som man inte gerna unnar oss, stackars
fruntimmer, ty mannens undersätliga trohet och nit räcka
vanligtvis inte längre än till bröllopsdagen.

Deklamerar.

Aldrig med sin krona qvinnan
Fick sitt välde rätt bestämdt,
Slaf är mannen —- dessförinnan,
Undersåte — blott på skämt;
Ty när väl hon fått sin krona,
Mannens maktspråk högre tona,
Och fäst hon en gång bar krona,
Bär dock mannen spiran jemt.

vaktmästaren (ställer sig emellan sjömannen ock Kristine).
Jag gör detsamma — hör du, min kära Kristine, du är något
vinglig af dig och du behöfver ett godt styre — tag henne
derför, bror Klink, och blir du lycklig med henne, så skadar
det inte åt dig. (Kanonskott höras, som fortfara till
pje-sens slut.)

patron. Kanonerna förkunna, att Sveriges konung nu
bär Sveriges konungakrona. Stora konungar hafva burit den
och lemnat i arf åt densamma dyrbara perlor, hvilkas glans
inga tider kunna fördunkla. Nationens kärlek och verldens
beundran, så är dessa perlors namn. En förhoppningsfull
aning säger mig, att deras antal snart skall förökas. En
konungs ära behöfver ej alltid till stöd en piedestal, prydd
af eröfrade kanoner och sönderskjutna segerfanor. Folkets
välstånd och framskridande på upplysningens bana, se der
de skönaste prydnader, som vara långt efter sedan kanonerna
förrostat och segerfanorna multnat i dam.

O, fosterland, du hjeltars höga moder,
Du kraftens hem, du idoghetens land,
Ej rikt på guld, men rikt på ärestoder,
För mödan skapt, du trycks ej af dess band.
Låt andra fröjdas åt de stolta dygder,
Som vinns på stridens fält i blodig glans —
Eg fi id och frihet inom dina bygder. . .
Se der, se der din skönsta segerkrans!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:30:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ts2/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free