Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNNAN.
89
faller som ett fruktgifvande regn öfver den groende
oförskämdheten och lögnen, och tistelgården står snart i fullt
flor med sina knoppar af lätja, elakhet och brott.
For att vara rättvis bör man derför icke tillskrifva
polisen och presterskapet allt det onda, som genom
blundandet för tiggeriet ästadkommes; den enskilde, som ger
tiggaren utan att gifva sig tid. till undersökning om behofvets
verklighet, har sin stora andel i det ondas befrämjande och
tillväxt, fast han anses för välgörande sä väl i andras ögon
som ock synnerligast i sina egna. Det är menskligt, ädelt
och kristligt att lindra en nöd, uppkommen genom sjukdom
och andra oundvikliga olyckor; det är raka motsatsen till
menskligt, ädelt och kristligt att ömma för en nöd, som
endast finnes pä ljugände läppar eller blott gapar ur
tiggarens trasor. Mer än en gäng har pä detta sätt den bättre
lottades frikostighet arbetat fångvaktaren och profossen i
händerna.
Men ätervändom till tiggardrottningen, hvars
upp–hyggliga vältalighetsström länge fortfor att rinna, tills den
hastigt afbröts utifrän af ett hardt klampande pä trägolfvet
i korridoren.
»Jasä, han är här redan!» ropade madamen, springande
till dörren, den hon öppnade.
Under mycket buller och dunkande visade sig nu
innanför tröskeln en femtonårig yngling, klädd såsom hamnbusarne
här i Stockholm vanligtvis äro, men linkande pä träben och
med en krycka under högra armen.
Hans ansigte, ehuru blåfruset och nästan glimmande af
. is, röjde likväl sa mycken likhet med den värda madamens,
att något tvifvel om deras ömsesidiga förhällande af mor
och son omöjligt kunde uppstå.
»Sparfungarne äro influgna i boet, ser jag,» yttrade han
efter att hafva sett sig omkring. Derefter tog han ett skutt,
raskare än man kunnat vänta af en sådan krympling som
han syntes vara, fram i rummet och, sedan han kastat
kryckan ifrån sig, slog han sig ner på en invid spisen
stående trefot.
»Du kommer bra sent hem i qväll, Olof!» sade
modern.
»Bättre sent än aldrig, mutter lilla!» svarade sonen;
»ni smörjer kråset på er... smaklig maltid!... Ärter, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
