Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMABAFTONEN.
141
Nära Hjelmaren, och med sitt utlopp 1 denna sjö,
ligger den lilla romantiskt täcka sjön öljaren, vid hvars
stränder gamla ståtliga herresäten resa sig ur lundar af ek
och björk samt alla andra trädslag, hvarpå det bördiga
Södermanland är så rikt. Framför de slottslika byggnaderna
utbreda sig ner mot stränderna de vackraste trädgårdar, så
att vindarne, som vexelvis flyga öfver det glittrande vattnet,
ständigt kunna bringa de stränder, der de hamna,
helsningar i de skönaste blommors doft. Ur skötet af dessa
rosengårdar höja sig präktiga drifhus af sten, ur hvilkas
långa fönsterrad ananasfrukten, pomeransen och drufvan, i
sällskap med många andra alster af sydländernas yppiga
jordmån, glöda så inbjudande mot åskådaren. Kastar
man sedan blicken ut åt de vidsträckta ängarna och
åkerfälten, ser man spåren af en bättre odlingskonst än den
allmogen, fangslad i slentrianens svårslitna band, lagt sig
vinning om.
Gamla adliga familjer bebo och ega dessa stora gårdar,
föredragande att vinter och sommar vistas der, omgifna af
underhafvande, hvilkas kärlek de i allmänhet vetat tillvinna
sig, framför ett yppigt och gagnlöst lif inom hufvudstaden
och hofvet.
Himmelsta, så är namnet på ett af de säterier som ligga
vid Öljarens strand, egdes af hofmarskalken baron Carl
Gustaf Svärdfålt, köttslig farbror till kammarherren baron
Rudolf Svärdfålt och dennes syster fröken Amanda, hvilken
senare nu jemte sin faster, fröken Marie Louise, uppehöll
sig hos honom, för att på landet tillbringa
midsommarshelgen. Äfvenledes voro från Östergötland ditresta hans
svägerska, enka efter en annan yngre bror, och hennes
ende son, en sextonårig yngling med samma dopnamn som
farbrodern, hvars ende arftagare han, på grund af testamente,
ansågs blifva. Hofmarskalken, som företrädesvis älskat sin
yngre bror, i lifstiden major vid ett landtregemente, och som
sjelf åldrig varit gift eller ämnat gifta sig, hade på denne
sin broders bröllopsdag utlofvat, att dennes förstfödde arfvinge,
derest det blefve en son, skulle i testamente bekomma
Himmelsta sätesgård med underlydande lägenheter, utgörande
trettiofem hela mantal, hvilket gods hofmarskalken sjelf
genom testamente erhållit och följaktligen sjelf efter
godtfinnande kunde förfoga öfver. Blefve det deremot en dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
