Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julaftonen.
yjwtde..raot_ hvarandra sina bleknaude ansigten. Gesällerna
vid dörren togo ingen synnerlig del i de förras
sinnesrörelse, utan bytte handskar med hvarandra, och den lilla
flickan gestikulerade framför spegeln, förtjust i sin vackra
yllehalsduk.
Sedan plätslagaren stätt en stund eftersinnande med
hakan i högra handen, nalkades han sin dotter och, fästande
pä henne en skarp blick, hviskade henne i örat:
»Hvarför har du fätt sä dyrbara saker af assessor
Levander?»
»Assessor Levander?» stammade hon, blodröd i ansigtet
ända upp till öronen.
»Hörde du inte hvad jag frågade?» fortsatte fadern
något hårdare.
»Min Gudi... Hur skall jag kunna rà för det, goda
pappa?»
»Missbruka inte Guds namn, flicka 1... Hvad har kunnat
förmå en för oss främmande person att skänka dig presenter
af sä högt värde?... Svara, men ljug inte!»
»Jag vet det inte,» svarade’ Charlott med svag stämma
och skälfvande knän.
»Olyckliga barnl Din tunga kan du förvrida, men inte
dina anletsdrag.»
»Pappa förskräcker mig så!»
»Ditt eländiga stycke 1... Du förskräcker oss meral...
Synd och skam stà att läsa i ditt ansigte 1»
Dessa ord uttalades sä högt, att de väckte allas
uppmärksamhet, och allas ögon riktades mot fadern och dottern,
hvilken senare vacklade mot soffan.
Modern skyndade till soffan, för att understödja den
vacklande dottern.
»En ljus mor!» sade plätslagaren till henne; »du har
värdat’ ditt barn, du, så att fan kunde gråta deråt!...
Sakramenskade byke jag har omkring mig!»
»En ryslig jul!» klagade modern ångestfull och tog
plats vid dotterns sida.
Plätslagaren gick till bordet, fylde ett stort dricksglas
med punsch och tömde det i ett andetag, hvarefter han
begaf sig till fönstret, hvarvid Stenfjäll stod petande med
fingret på den frusna fönsterrutan och sedan strykande
dermed öfver sin brännande panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
