Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
kapte&kn.
emot bordet, hållande en stol framför sitt ansigte. De öfriga
följa hans exempel, och hufvuddrabbningen börjar, under det
qvinnorna skrikande knuffas i dörren, för att komma ut ur
det fasansfulla rummet. Ros är outtröttlig. Pà de anfallande
kastar han knifvar, tallrikar, buteljer och allt som finnes
på bordet. Under svordomar och jämmerrop draga sig
an-griparne för andra gången tillbaka. Rök tränger nu fram
ur fönstersmygen, hvars poster och tapeter elden äfven fattat
uti, och Ros står som en afgrundsande bland rök och lågor,
slungande tillbaka de stolar och andra lösören, som blifvit
kastade pà honom, till vedergällning för de gåfvor, hvarmed
han i så rikligt mått undfägnat gevaldigern och dennes gäster.
Under förnyade uppmaningar till hvarandra störta de fram
för tredje gången, fattande i bordet, hvilket dervid kastas
omkull. Ros fattar 1 bordets andra ända och hvälfver det
öfver sina motståndares hufvuden, hvarefter han, beväpnad
med en eldgaffel, kastar sig in på de öfriga, slående omkring
sig, och lyckas verkligen att öfver fallna och sårade bana
sig väg till dörren. Men nu instörtar en ny trupp af
beväpnad vakt, som tillstänger utgången för honom. Elden
sprider sig utefter väggarne, och rummet fylles af rök. Ros
rusar emot den inträdande vakten, i tanke att, gynnad af
den förvirring, som en uppkommen eldsvåda alltid förorsakar,
kunna blanda sig bland folket och på detta sätt försvinna.
Han lyckas också utkomma i förstugan, ty vakten, förskräckt
af röken och elden, som slogo emot dem, har dragit sig
tillbaka och bör icke kunna igenkänna honom i mörkret
derute. Men det stod i ödets bok, att den djerfve föfvaren
denna natt skulle hafva otur i allt, så när som på
faraospel. Gevaldigern Örman, hvars julkalas på ett så
förskräckligt sätt blifvit afbrutet och stördt, hade, vid det
tillfälle då Ros kastat öfverända matbordet derinne råkat,
jemte några andra, falla derunder. Snart hemtade han sig
dock från denna öfverraskning. Han framkryper, reser sig
upp och, öfverfarande valplatsen med sina blickar, saknar
han sin fiende. I ett ögonblick är han ute i förstugan,
och i detsamma Ros är nära att slingra sig igenom vakten,
som med sin vanliga obeslutsamhet och liknöjdhet icke vet
antingen den skall begifva sig in i rummet tillbaka eller
tåga ner utför trapporna, fattar han röfvaren bakifrån om
lifvet, ropande: »Här är han I Här är han!» Tolf händer
gripa dervid på samma gång i Ros, hvilken slår omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
