Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet.
289
baronen och de öfriga på ett sätt söm visade, att det för
dagen äfven utgjorde föremålet för allas hyllning.
Den ena af paret var en sjuttonårig, skön, rodnande fru,
klädd i en hvit tyllklädning, som gick upp ända till halsen,
och med en smakfullt ordnad ungmorsmössa öfver de mörka
lockarne.
Den andra var en herre i svarta kläder, med lyra och
lagerkrans af svart silke på den svarta sammetskragen.
Det var docenten vid Upsala akademi herr Fredrik
Stenfjäll och hans maka, fröken Rosalie Svärdfält; det var
den öfverlycklige informatorn med sin förvandlade discipel.
Sedan de nygifta mottagit de närvarandes
lyckönskningar, intogo de högsätet, och snart förenade sig
mokka-bönans aromatiska ånga: med blommornas tjusande doft.
Det var en af dessa stunder i lifvet, då tvänne goda
varelsers lycka meddelar sig åt alla, som omgifva dem, och
lyfter alla upp till randen af den himmel, inom hvars skära
genomskinliga förlåt de sjelfva befinna sig, allt för och genom
hvarandra — hvarandras verld, mål och belöning.
En enda fanns dock derinne, som, ehuru sjelf skön
och god som en engel, likväl för det närvarande icke syntes
följa sällskapet på den himmelsfärd, som öppnades af de
nygifta.
Denna enda var Amanda. Hon syntes orolig och
tankfull. Vid hennes sida satt en ung, ståtlig man af förnämt
utseende.
»Min fröken,» hviskade han till henne; »hvad de äro
lyckliga!... Hur är det möjligt att, vid åsynen af så mycken
lycksalighet, icke fattas af afundens svarta vingar?...
Hvarför skall denna lycksalighet icke vara alla här i lifvet
beskärd?»
Amanda svarade icke, utan skådade tankspridd mot sjön,
hvars vågor glittrade genom grenarnes prasslande löf.
»Frökens tankar vistas i denna stund på helt andra
ställen än här!» anmärkte hennes kavaljer med en suck.
»Ja, herr grefve,» svarade Amanda, »hvarför skulle jag
förneka det!... Men förlåt mig! Jag rår inte derför... jag
saknar styrka att bekämpa mina tankars välde.»
»Om dessa sköna tankar för ett enda ögonblick ville
dröja hos mig,» sade grefven, »skulle jag offra mitt hela lif,
ett offer visserligen obetydligt i edra ögon, men genom sin
innerliga välmening måhända förtjent af något deltagande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
