Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
stövlade iväg utåt östra Fyrisstranden mot Kungsängen.
Snart hittade vi en årlös ekstock, fastkedjad vid ett
mindre träd. Och eftersom brottet nu är preskriberat,
kan jag ju avslöja, att vi beslöto oss för en flodfart,
förmedelst min bredbladiga kniv avskuro det mindre trädet
och därpå embarkerade. Smörgåsarna kommo fram,
våra hjärnor snurrade behagligt — och båten med; den
greps av den ganska vilt framvirvlande ån, och eftersom
det var ett försvarligt hål i bottnen hade vi snart lika
mycket vatten inom som utom relingen. Men vad gjorde
det — sorglöst konverserande och festande rutschade vi
med strömmen genom den spindelvävsgrå natten,
utomordentligt belåtna med trafikmedlet. Ett stycke utpå
Övre Föret sjönk emellertid detta plötsligt — och vår
proviant med den. Men övernaturligt lugna gjorde vi
vårt bästa för att bärga den lånade ekstocken, som vi
också efter en stunds vattentrampning lyckades få i land
— fortfarande på östra stranden, men tyvärr söder om
Sävjaån. Reträtten var avskuren! Det var bara att låta
ekstocken ligga och själva trava på ner till Flottsund.
I klar solbelysning släpade vi oss slutligen fram till den
gamla svängbron — som emellertid var indragen för
natten! Försök att med rop eller stenkastning påkalla
uppmärksamhet medförde intet resultat. Under någon
timme studerade vi vattensorkens levnadsförhållanden i
ett dike. Plötsligt kom en bil körande från staden och
stannade framför värdshuset. I bilen satt en student,
som omedelbart insomnade. En sten i vindrutan väckte
honom emellertid, och snart hade han med en likaledes
lånad båt fraktat oss över till rätt sida. Resten är en
annan historia. Fast inte farlig.
Under dessa år började Calle så smått komponera sin
debutbok, avhandlande ett antal rekognosceringar i
nordisk natur; och en dag i lövsprickningen, när han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
