- Project Runeberg -  Blekingskt folklif och öfvertro /
41

(1910) [MARC] Author: Karl Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ett ri[d]-bröllop.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

ver fått lukta de ljufva ångor hon tillställt, och vår
mun fulleligen smaka hvad som genom hennes bestyr
öfverflödat. Så ock i sin måtto, hvad spelemännernas
anbelangande vidrör, måste vi med lofordigt
erkännande beprisa, att de med oförtrutsam mun och
obegripligt utförande i handlaget strängerat sina lungors bruk,
för att till vår fröjdebetygelse fylla sina pipor med
behaglig låt och vederkvicka våra ben till lifgifvande
sprittning och behaglig förnimmelse. Dä det nu oss
veterligt är, att dessa tvänne tjänsteåliggande göromål
åsamkat både nattlig vaksamhet och ovanligt arbete^
måga vi också påtagligt inse, det »arbetaren sin lön
värd är». Jag vill nu för den ändan eftertryckligen
andraga hvad billighetens kraf fordrar, att vi nämligen
med erkännande hand, tacksamt hemsöker denna
deras mottagande tallrik med en välbehållen
ersättnings-gåfva.» —i När dä tall[rjiken gått runddal, så [-tacka[d]te-] {+tac-
ka[d]te+} talemannen på deras häkt,1) som fått ’et,
hvarpå spelemännerna to[g]sin remedja för o’ »spela
döm från bo[rd]et» för siste gången. Nu* när di
skulle te’ o’ gå, ble’ dä ’ett såd’nt evinnerligt
snärjah-fdje, innan hvar o’ en tytt2) få reda på sina doningar,
o’ fruntimmerna skulle di hå hvardera sina
förriings-fat mä’ lite smaker3) på mä’ sej hem. Ä’tter sen som
allt va’ slut i Gu’s namn, som en töckte, o’ di tä’t
hajöss, följde värden dom ut på gå[rd]en, o’ där skulle
di ha bå[d’]afsekedstår o’ färaknäpp; o’ då må ni tro
talemannén hade or[d], ja-a, dä’ kom så dä’ fanns
knaft nå’n enda utan di fick blöta lomme4) -näsduka[r],
o’ Gu’ vet, om ni heller kan höra’t mä’ torra ögen. —
»Vi höja nu» — sä’r han — »vårt sista glas i detta
sammanvarons lag, och är det därföre äfvenledes sista

*) Bekostnad, vägnar. 2) Hunnit. 3) Smakbitar. 4) Fick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blekingst/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free