Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. Februari 1932
- John Landquist: Sigfrid Siwertz 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHN LANDQUIST
SIGFRID SIWERTZ
FEMTIO ÅR.
I.
Sigfrid Siwertz föddes 24 januari 1882 i
De fria konsternas akademi i Stockholm.
Genom fönstren i akademiflygeln, där hans
föräldrar bodde, såg han en bit av den
glittrande Strömmen med skutor och broar.
Strömmen, skriver han i ”Ode till Stockholms
ström”, var för barnets blick drömmarnas
kungsväg utåt; den ledde till sommarlovet
på de saligas öar. Man igenkänner däri
det borgerliga stockholmsbarnets impression,
innan bilarna funnos. Världen, som var
möjlig att befara, vidgade sig åt två håll: åt
den milda Mälaren med lergula vatten, öar
och sina städers tornspiror och åt Saltsjön
med friskare fjärdar och gråa
granskogsklädda berg. Vattnet talar för
stockholmsbarnet om ferie och frihet, rörelse och resa.
Hemligt av böljornas sorl fick tanken sin ton, och måhända
skyller jag Strömmens våg att min livssyn blev heraklitisk
skyller dess glittrande spel, om något spritter i orden.
I själva verket dröjde det dock, innan
Siwertz skulle upptäcka detta sitt element
och sitt fulla sprittande stockholmslynne.
I hans första diktsamlingar ”Gatans
drömmar” (1905) och ”Den unga lönnen” (1906)
hör man blott i en enda rad talas om vatten.
Skulden därtill bär Uppsala, staden på
slätten. Hans första produktion är fylld av
studieårens hemlöshetskänsla, erotiska
dröm-merier samt den resignation och den dyrkan
av sinnets begärlösa stillhet, som den då
möderne Schopenhauer föreskrev. Siwertz har
senare hånat detta unga världsförakt, då man
är trött och tung av sin vår och kryddar sitt
nattliga svir med förnekelsens gifter:
En skål för Buddhas navel,
jag ser den djupt i mitt krus!
Vi ha tappat på halvbuteljer
det stora intets extrakt,
här sitter jag nu och sväljer
det bittraste världsförakt.
Först i novellsamlingen ”Margot” (1906),
som inledde Siwertz’ stora produktion som
berättare, dyker vattnet upp. Faktum
antyder hans återknytande till Stockholm.
Härmed börjar han finna sin egen värld, en värld
av händelse, handling och prövning, som
småningom skulle leda honom ur
resignationens och Nirvanas stämningar. De
samtidiga erinra sig ”Margots” anslag: ”I vår
första ungdom, innan smärtan ännu lärt oss
något om världen och vår egen vilja, leva vi
helt i det vi se och höra och stå ofta tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0013.html
