Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 / 30 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - Hugh Walpole: Brev från London

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Shakespeares dagar är det inte ett halvt
dussin pjäser, som hållit sig levande i
engelsk teater. Shaw har använt en stor del
av sin intelligens på att fundera över saker,
som inte längre ha någon betydelse. Det är
möjligt, att han kommer att bli ihågkommen
enbart på grund av sina förord, ihågkommen
skall han i varje fall bli.

H. G. WELLS

Men den mest aktive, den mest levande
och den mest överraskande av dessa sex män
är H. G. Wells. Han har många gånger om
skapat sig en berömmelse, blott för att kasta
bort den och i nästa ögonblick vinna den
åter. Han har aldrig varit rädd för att
riskera sin egen personliga sinnesfrid, men
trots att han nog varit känslig för hur man
reagerat gentemot honom, har det varit hans
lycka, att han aldrig tagit det allvarligt
någon längre tid. Skulle han enbart ha tänkt
på sig själv, hade han varit förlorad för

länge sedan, men under årens lopp har han
nått fram till världar, som äro långt större
än hans egen personliga historia. Det har
varit någonting storartat att iakttaga, hur
han steg för steg vuxit i ädelmod, tålamod
och vidsynthet. Hans nya bok, ”The Work,
Wealth and Happiness of Mankind”, är i
många avseenden den mest betydande han
någonsin skrivit, och det har varit både roligt
och intressant att studera, hur man reagerat
inför den de sista veckorna här i England.
Ideligen, ideligen har man rått honom att
återgå till det förflutna, sitt eget förflutna
vill säga. ”Mr Polly”, en förtjusande roman
om också icke någon av de största i vår
litteratur, har slungats honom i huvudet så
många gånger, att han ofta bör ha önskat,
att han aldrig hade upptäckt gentlemannen i
fråga. Förgäves har han åter och åter
förklarat, att romanformen icke längre förslår åt
honom; få ha insett, hur svårt det måste vara
för honom att pressa in alla sina rika gåvor i
ett verk av ordinära proportioner. Därför att
han till en god del uppträdde som
romanförfattare i sin ”Outline of History” (”Wells
världshistoria”), beskylldes han för att icke
vara historiker av stränga kritiker, som
glömde, att fantasielementet i detta arbete
var så värdefullt, just därför att det var
personligt. Wells har i verkligheten alltid
varit så personlig, att det egentligen är ett
egendomligt öde, att han just kommit att
syssla med sociologi. Vad han än skriver,
kan ni inte undgå att märka Wells i det, och
därför kan det hända, att ni säger: detta kan
inte vara sant, eftersom det säges av Wells,
som vi känna så väl och vars begränsning
vi snart inte orka tala om längre. I sin
nya bok är han mycket till sin fördel,
därför att han till största delen beskriver och
inte profeterar. Hans skönlitterära
begåvning lyser hela tiden igenom, och hans bild
av världen av i dag är på en gång lika

30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>