Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. April 1932 - G. S.: Tre svenska debuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRE SVENSKA DEBUTER
Dagny Lund: Bakom portarna.
Bonniers. 2: 50.
Tage Aurell: Tybergs gård. Bonniers.
2: 50.
Margareta Suber: Charlie. Bonniers.
3: 50.
”Hör predikarens röst!” utropar Laura
Petri i förordet till ”Bakom portarna”,
skriven av en f. d. veneriskt sjuk kvinna,
som kallar sig Dagny Lund. ”En predikan
tonar ut över Hantverkargatan, men den
kommer ej från Kungsholms kyrka utan från
sjukhuset Eira tvärsöver gatan. En tjugu års
flicka predikar bakom portarna till gamla
tretton. Har väl någonsin en så gripande
väckelsepredikan trängt sig ut genom
kyrkportarna? Har någon manlig stämma på
Kungsholms predikstol någonsin skriat så
högt som denna späda, unga kvinnoröst?”
Man väntar sig efter detta en prostituerads
rättframt berättade, tröstlösa livsöde,
anklagelser mot samhället och de rysliga karlarna.
Allt detta finns väl där också, men som en
grå utsikt sedd genom en skir och blommig
gardin. Är denna lilla dagbok ordagrant
nedskriven av patienten, så är
författarinnan-f. d. textilarbeterskan en ganska märklig
kvinna. Redan på första sidan citerar hon
Viktor Rydberg, och det är tydligt, att hon
inte saknar litterär skolning. Många av
sidorna äro utstuderade prosadikter. Den
blonda sjukrumsinteriören, de tysta, vänliga
systrarna, doften av nytvättat linne, parken
med sina lummiga träd och blomstersängar
— för allt detta finner hon ofta vackra och
övertygande uttryck. När hon däremot
kommer in på sitt mörka förflutna, har hon en
viss benägenhet för falskt patos.
Boken är egentligen högst förbryllande.
Man vill bedöma den utifrån dess egna
förutsättningar som ett mänskligt dokument och
ingenting annat, men man tvingas att bedöma
det som litteratur, vilket icke alltid är till
förmån för boken. Jag undrar emellertid om
inte författarinnans något överspänt poetiska
och retoriska attityd är psykologiskt
förklarlig. Enkla människor ha svårt att
uttrycka sig rättframt och naturligt i skrift och
romantisera alltför gärna sina upplevelser
(se ”sanna berättelser ur livet”!). Att göra
lögnen sann är diktarens konst. De däremot
som ha sanna upplevelser att berätta göra
det ofta på ett osant sätt.
Tage Aurell
är ett annat nytt namn. Hans litterära domän
heter ”Tybergs gård”, ett litet hyresruckel,
som inte ger anledning till några
blomstermålningar. Författaren har tydligen siktat på
att avslöja, hur grå och glädjelös tillvaron
kan vara, när den är som värst, och det
skall icke bestridas, att han lyckats. Med
beundransvärt tålamod och utan en skymt av
deltagande sinnesrörelse berättar han de små
evenemangen i denna skrubb av tillvaron,
tragiska och komiska ömsom, schabbiga
genomgående. Han söker varken göra
Värn-lundsrealism eller Fridas visor-poesi av sitt
material utan överlämnar det utan
kommentarer till läsaren. Endast den lille gossen
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
