Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Ludvig Nordström: Ett Rivierahotell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
han hederslegionen — den före detta
millionären — i sin vindskupa. Och fattigdomen
besegrade honom, den gamle hedersmannen.
Inte tvärtom. Gift er aldrig med ungdomar,
dårfinkar. Jag kunde berätta . . .!
Alltså ett Rivierahotell!
Man kommer.
— Monsieur! Tänk inte på ert bagage! Ni
har gjort en lång resa. Ni har flugit. Ni är
trött. En liten frukost. Gaston! Le menu!
Non! Pas le menu? En hönsvinge. Lite hors
d’ceuvre! En sallade. Lite vin. Ett glas
champagne. Non? Pour vous restaurer. Et puis
la tranquillité. Vue sur la mer. Bon sommeil.
Gaston! Vite! Monsieur est fatigué!
Inga pris. Inga svårigheter. Hotellet sover.
Morgonsolen skiner. Havet brusar. Tågen
dundra bakom hotellet på ”le viadue”. Bilar
i en rad på asfaltvägen framför. Man äter ett
hönsben. För trettiosex timmar sen var man
i Stockholm och pussade Marika till avsked.
I Paris hällregnade det. Kjell Strömberg,
hedersmannen, var nere på Gare de Lyon. Ett
veronal i gapet, och man vaknade sex vid
låglandet före Marseille. Där mötte M. Vals med
bil. Man hoppade in. Traverserade
månbergen mellan Marseille och Bandol. Hörde
efter nyheter. Kom fram.
Scholie, efter Spinoza. Jag åker alltid, om
möjligt, första klass. Sen drar jag in på allt:
mat, dryck, nöjen. Men jag är van att ligga
ensam sen barndomen. Jag vill inte ligga med
en svettig tysk. Jag är svensk. Jag är karl
för min hatt. Jag svettas själv.
IV.
Hundra rum! Grammofonen i baren på
nedersta botten hörs, om Gud är god och
vinden stilla, upp till mig under taket —
”Le philosophe sous les toits” — då det är
säsong! Nu är det gudilov inte.
IlSf
GRAND HOTEL DES BAINS. BANDOL-SUR-MER
Hiss. Går fint, om man trycker fem gånger
på knappen och gör kommentarer, som
betyda en viss tid i Dantes (obefintliga)
Purgatorium.
Sällskapsrum. Med väggarna fulla av
oljefärgs- och akvarelltavlor, alla numrerade
med en vit lapp i högra hörnet. ..
— Oui! Un jeune peintre. De Toulon.
Beaucoup de talent. Pas cher. Deux mille
(fyrahundra kronor) la pièce.
Publiken. Monsieur Bloch. Presumerad
jude. Presumerad släkt till den Bloch, som
skrivit ”Sur un Cargo”, en bra bok. Ett ungt
syskonpar. Hon söker ”un mari”. Äter då och
då med löjtnanter från Toulon. De se mindre
pigga ut. Hennes ”dot” är kanske inte
tillräcklig.
En svensk fru, född engelska, med två
babies och nurse, från Skåne, som verkar:
Hinc robur et securitas.
Hon hatar Blochs.
— Judar! Di kallte Erik: bete.
Han hade, som en ung viking, ryckt mössan
av en fransk baby.
ne se fait pas!
Men det tänker man inte på i kraftlandet
Sverge.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
