Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Juni 1932 - Stig Almqvist: Filmen som konstform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stig almqvist
FILMEN SOM KONSTFORM
Apropå två nyutkomna böcker.
En söndag i april publicerade Olle
Holmberg ett antal reflexioner i anslutning till
”Querelle de famille” av Duhamel. Han kom
då att yttra sig om film. Att den
kulturkriti-serande franske läkaren icke värderar filmen
särdeles högt, har han ofta sagt ifrån; han
anser, att den fördummar. I Holmberg finner
han en meningsfrände. För honom är filmen,
jämte sporten och de simpla veckomagasinen,
en massornas förstörare. Han skriver: ”Om
filmen — tills den blir konst, om den
någonsin kan bli det —- ville inskränka sig till att
visa naturbilder och de i regel utmärkta
serierna av tecknade skämtbilder, så skulle
den kunna bli en folkförströelse i stor stil,
i stället för en folkfördärvare.” Han skriver
ordagrant så.
Man frågar sig, hur Holmberg tänker sig,
att filmen under så rigorösa restriktioner
överhuvud skulle kunna förändra sig i någon
väsentlig mån. Att han i alla fall, visserligen
med tvekan, räknar med möjligheten att
filmen i en framtid framspringer som en
fullfjädrad konstart, tyder måhända på en
osäker respekt inför dess inneboende
möjligheter. Man är dock benägen att betrakta den
B. Idestam -Almquist och Ragnar
Allberg: Film — i går, i dag, i morgon. Bonniers.
5:50.
Artur Lundkvist: Atlant/vind. Bonniers. 4:75.
olyckliga parentesen som en lapsus av
docentens penna, ett oreflekterat utslag av hans
allmänna antipati mot den löpande
cellu-loidens konst. Hans attityd betingas av brist
på sakkunskap och förståelse, särskilt
anmärkningsvärd hos en vetenskapsman i den
estetiska disciplinen. Förmodligen är Olle
Holmberg den siste författare, som utger ett digert
arbete om ”Inbillningens värld” utan att
taga ett steg in i de domäner, som
filmkonsten öppnat för det konstnärliga
skapandet. Den sparsamma filmatiska
terminologien har på sistone utökats med ett adjektiv,
”filmmedveten”, ett begrepp analogt med
”musikalisk”. Olle Holmberg hör icke till
de filmmedvetna.
För första gången i historisk tid uppstår
en helt ny konstform, vars tillblivelse vi
kunna säga, att vi bevittnat och bevittna. Alla
andra konstarter äro så gamla som
mänskligheten själv, deras ursprung är dunkelt. Men
filmens födelse ligger blott en mansålder
från i år. Filmkamera och mikrofon äro
moderna instrument, vår tids uppfinningar.
Det är en sällsynt ära som bevisas oss, barn
av 1900-talet.
Varför just oss? Film är ett sätt att
uppleva, att skapa i en följd av bild och ljud,
film kräver av den skapande öga, öra och
fantasi, tre ting som människan äger sedan
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
