Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN
— Ja. Ja, sade miss Jellyman. Det är
alldeles sant. Men hon hade inte en blek
aning om vad Maudie menade.
Sedan tego de en stund och sutto och tittade
på trängseln; miss Jellyman började känna
sig litet nedstämd, ty hon tyckte att hon tappat
bort sig i ali sin uppsluppenhet och sitt glada
humör. Det var som om den miss Jellyman,
som i trettio år stigit upp varje morgon
(utom söndagarna) klockan åtta för att bada
och kasta i sig en mager frukost och rusa
till skolan — den miss Jellyman som utstått
förolämpningar och snäsningar från
högfärdiga flickor, vilkas familjer voro bättre
försedda med pengar än uppfostran — den
miss Jellyman som fått underkasta sig
beskyddande föreståndarinnor i ett dussin skolor
i England och i Amerika — det var som om
denna miss Jellyman alldeles kommit bort
under denna glada afton. Hon kände sig
befriad och underlig, upprörd och gråtfärdig.
Hon tyckte sig plötsligt inse att ifall
omständigheterna bara varit litet annorlunda,
skulle hon vid femtiofyra års ålder ha kunnat
vara en helt annan. Om hon bara vid
tjugutvå, tjugutre år haft litet mer eller litet
mindre pengar, litet elegantare kläder, om
hon inte varit dotter till en kyrkoherde,
skulle hela livet ha varit annorlunda. Då hon
nu såg tillbaka, såg hon sig som ung kvinna
och det föreföll henne troligt att hon vid den
tiden sett lika bra ut som Maudie utom det
att Maudie lärt sig att göra det bästa möjliga
av sitt utseende. Men hon insåg klart och
tydligt att nu var det för sent att ändra.
Större delen av hennes liv var förbi och hon
skulle aldrig kunna fly sitt öde. Hon skulle
streta vidare i tio år till och slutligen ha
sparat ihop så mycket pengar att hon kunde
resa tillbaka till England och bo i en liten
villa i någon gudsförgäten småstad, tills hon
dog ensam och utan sörjande. Aldrig mer
skulle hon uppleva ett så spännande äventyr
som denna natt i Femtiofemman. I morgon
skulle hon sova länge (eftersom det var
söndag) och på måndag skulle hon återvända
till miss Prinnys skola och rodna och bli
ängslig och ledsen över skolflickornas upp- „
tåg och inför den inbitna ungmön miss
Prinnys bittra sarkasmer.
Och plötsligt fick hon lust att gråta av
medömkan med sig själv och sitt trista liv;
tanken på att återvända till miss Prinnys
fashionabla skola på måndagen blev henne
outhärdlig. Hon var så hjälplös, det förstod
hon, emedan hon var en fin dam. För henne
fanns ingen utväg. Hon kände sig inte glad
längre. Om en liten stund, i vilket ögonblick
som helst nu, skulle kvällen vara slut och
hon vara tillbaka i sitt enda rum på
Lexington Avenue.
Hon hörde just då Maudie säga:
— Det är så skönt, Mabel, att någon gång
träffa någon som är riktigt första klass.
Miss Jellyman var litet konsternerad.
— Första klass? upprepade hon tvivlande.
— Ja, sade Maudie, jag sörjer alltid över
att min familj blev upplöst, så att jag aldrig
fick åtnjuta en bildad uppfostran. Man ser
alltid när man har en fin dam framför sig.
Jag känner igen en på mils avstånd och
när jag fick se dig i kväll sa jag mig genast:
”Maudie, där har du en riktig dam. Hon har
hållning.”
— Tack, Maudie, sade miss Jellyman.
Ibland kan man vara för mycket dam. Jag
tror ibland att jag haft för mycket hållning.
— Aldrig! sade Maudie. Aldrig! Inte om
man vet, hur man skall sköta den. Jag skulle
ge vad som helst för litet av din hållning,
men det är för sent att lära sig nu. Jag är
bara Maudie, jag. Alla människor kallar mig
Maudie. Det skulle de inte göra om jag vore
en fin dam.
— Jag skulle gärna vilja glömma det en
3. — B. L. M. 6.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
