- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
19

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Olle Holmberg: Aktuarien Y. och idrottsrörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AKTUARIEN Y. OCH IDROTTSRÖRELSEN

falla till högstämdhet och kverulans. — Vi
skola finna att han inte riktigt förmådde stå
vid sin utfästelse.

— Det är som lekman, började aktuarien
Y. sitt långa och delvis tröttsamma anförande,
som jag skulle vilja yttra mig om den här
saken. Jag har intryck av att
lekmannasyn-punkterna är alldeles för försummade i vårt
samhälle. Man skall fråga lekmän till råds
när det gäller att få veta inte hur en sak skall
göras, men om den skall göras. Man skall
fråga kemisten till råds för att få veta hur
mycket latin det behöver läsas i skolorna och
latinaren för att få reda på hur mycket kemi
som är nödvändigt. Man skall fråga Kalle
Persson och Pelle Karlsson hur det går till
att sparka off-side, men det är inte dem man
skall gå till för att få veta om det
överhuvudtaget är nödvändigt att sparka off-side. Men
så är det vi har gjort nu i tio år. Regering
och riksdag och städernas samtliga
stadsfullmäktige har i sluten trupp uppvaktat
utanför Pelle Karlssons kula och medan han
strukit bussen ur mun och snört på sig
spikskorna hövligt frågat hur mycket högst
densamme anser att det på offentlig bekostnad
skall sparkas off-side i detta lilla land. Pelle,
som inte är någon nyansernas man, har klämt
till med en ordentlig summa, och har fått
den. Detta måste nu ändras. Hatten av för
Kalle Persson och Pelle Karlsson som
fackmän! De spelar boll beundransvärt. De kan
dribbla och snubbla som ingen; deras
munnar är fyllda av höga läten och de sparkar
smalbenen av varandra som män. Men en
sak kan de inte. De kan inte ställa sig vid
sidan av bollplanen och se hur detta verkar
på andra än dem själva. Det måste lekmän
till för att se den saken. Lekmannen
företräder kultur- och samhällssynpunkten;
fackmannen företräder idrottsrörelsesynpunkten.
Idrottsrörelsesynpunkten — det är åtminstone
min mening, men jag vet att den anses djärv

— bör få underordna sig under kultur- och
samhällssynpunkterna. Detta är min tes, kära
vänner, men bränn mig inte för den! Jag rår
inte för den. Jag måste tycka så.

En i sällskapet närvarande läkare beställde
ett glas vatten med is i, och sedan aktuarien
Y. hade tömt det och torkat svetten ur
pannan fortsatte han något lugnad. Han
övergick till ett rent sociologiskt resonemang och
gjorde en jämförelse mellan idrottsrörelsen
och nykterhetsrörelsen.

— Likheten emellan dem, sade han, är
egentligen ingen annan än den att näst
arbetarrörelsen var nykterhetsrörelsen vår
största folkrörelse för tjugu år sen, och
idrottsrörelsen är det nu. Då behärskades
folks fantasi av bokstäverna N. G. T. O., T. O.
och I.O. G. T.; nu behärskas den av
bokstäverna Gais och A. I. K. Lika många
människor som för tjugu år sen intresserade sig
för chefen för Templarorden, herr Carl
Gustaf Ekman, lika många intresserar sig nu
för halvbacken Kalle Persson och för
center-stövaren — eller hur heter det? — Pelle
Karlsson. På den tiden gick folk på en
nykterhetsloge på kvällarna när de ville ha
lite roligt och slå klackarna i taket; nu går
de och ställer sig utanför repen till en
fotbollsplan hos A. I. K. och ser på spelet.
I nykterhetsrörelsen var det så att det var
några som uppträdde och många som såg på,
och i idrottsrörelsen är det också så att det
är några som uppträder och många som ser
på. De som uppträder finner sitt nöje i att
uppträda, och de som ser på finner sitt nöje
i att se på. Människorna är så funtade, och
det är bra; olyckliga är bara de som inte
riktigt har fått klart för sig till vilken grupp
de skall höra, till deras som uppträder eller
till deras som ser på. De förras behov är att
beundras; de senares behov är att beundra.
Man beundras för ett sirligt anförande
eller för en energisk off-side; man beundrar

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free