- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Sven Stolpe: Nathan Söderblom som författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


är kanske den enda dikt, som helt bär
prägeln av hans ande. Studerar man den
närmare, skall man finna, att det är en högst
ovanlig religiös dikt.

Redan själva bilden är djärv och skulle
chockera i varje annan mun än Söderbloms.
Gud är själens gäst, och det är själens
plikt att tömma sin bästa gärd till den
höge gästens pris. Det ger en vink om den
glada och festliga anda, i vilken Nathan
Söderblom oavlåtligen uträttade storverk.
Särskilt karakteristiskt för hela hans
inställning till världen och människorna är utropet:
”Vad fröjdfullt överdåd!” Man har hela
Nathan Söderbloms generositet, hans
oreserverade glädje inför det helgjutna, i sin art
utpräglade, det lysande, geniala och tveklöst
insatta, i detta annars litterärt sett icke helt
lyckade utrop. Söderblom ägde själv
tillräckligt vida intressen och tillräcklig
humanistisk bildning för att förstå diktens och
litteraturens uppgifter. Hans generösa skaparande
hann också avsätta stora litterära värden. Låt
oss därför i det följande ur rent litterär
synpunkt dröja vid böcker, som givetvis annars
tjäna helt andra, vida viktigare och högre
uppgifter.

2.

Söderbloms författarskap spelar icke ens
bland det svenska kyrkofolket den centrala
roll det givetvis borde göra. Ännu mindre
är hans skrifter levande och aktuella bland
den profana svenska humanismens män. Den
ende svenske kritiker som visat något större
intresse för Söderblom är bergsonianen John
Landquist; bland Skånehumanisterna tycks
han dess värre vara så gott som okänd. En
följd därav har blivit, att
litteraturintresserade svenskar i regel knappast rätt veta,
vilken stor författare vi äga i Nathan
Söderblom.

Den som vill göra en första bekantskap
med Söderbloms litterära verk, bör kanske
börja med någon av hans
ungdomsavhandlingar — den vackra och trofasta boken
”Jesu bärgspredikan och vår tid” eller
den mäkta berömda skriften
”Uppenbarelsereligion”, som för några år sedan utkom
i en ny och utvidgad upplaga. Skriftens
rent vetenskapliga betydelse kunna vi här
lämna därhän. Men den äger en så
ursprunglig och betagande litterär charm, att
den icke kan undgå att fängsla. Glädjen
över att kunna lansera och genomföra ett
helt nytt uppslag har här inspirerat
författaren till en entusiastisk och bärig stil,
som väl följer tankarnas snabba växt och
skiftande kombinationer. Söderbloms
vetenskapliga verk kunna annars utmärka sig för
en viss kärv stilistisk stelhet. Men vid
behandlingen av frågor, som stå hans hjärta nära,
får hans stil en personlig kraft och en
konstnärlig hållning, som äro värden att beakta i
vår litteratur. Under senare år skrev
Söderblom icke själv sina verk utan dikterade
dem, och en följd därav har blivit, att de
till stor del sakna genomarbetad litterär
form. Till och med den stora och
betydelsefulla boken ”Kristi pinas historia” äger
matta partier och är alltför starkt färgad
av författarens korthuggna diktamensstil.
Man minns, hur Söderblom talade —— den
spänstiga stämman kastade liksom fram
isolerade korta men sviktande rytmiska satser,
vilka så småningom i djärva, suveräna grepp
ringade in hans ämne. Lästa efter varandra
foga sig dessa retoriska enheter icke rätt
samman till en levande och helgjuten
framställning. Både den logiska följden och den
litterära rytmen kunna saknas. Men när dessa
satser talades —— och talades av Söderbloms
underbart böjliga, klangfulla, ömsom
stålspänstiga, ömsom bevekande mjuka stämma
—— fyllde tonfallen ut vad som fattades
mellan satserna, och helhetsintrycket blev
ofta obeskrivligt. ”Kristi pinas historia” skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free