Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 54 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Floden och källan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människoideal, liksom den senare gripes han av
skönheten hos det vindstilla, eftersinnande
landskapet. Var Thomas Wolfes roman en
obändig vårflod, så är Charles Morgans en
djup och stilla källa, en stannad fontän i en
slottspark med aristokratiska popplar.
Thomas Wolfes hjälte Eugene Gant var en
livsdyrkare, som var färdig att spränga sig till
döds i sitt våldsamma anammande av livet
i alla dess former, sköna såväl som fula,
ljuvliga såväl som vedervärdigt stinkande.
Charles Morgans hjälte, den engelske
officeren Lewis Alison är hans konträra motsats.
Han har under världskriget deltagit i
striderna om Antwerpen och har tillsammans med
några kamrater kommit in på holländskt
område och där blivit internerad till krigets
slut. I stället för att plågas av sin ofrivilliga
stillasittande, använder han det till att
utbilda en livsfilosofi i platonsk anda; han
överlämnar sig åt kontemplation och söker
den attityd, som skall göra honom osårbar
gentemot tillvaron. Han vill vara axeln kring
vilken hjulet snurrar, uppnå ett stabilt läge
i en labil värld. Dessa spekulationer äro
gjorda med mycken lärdom och nobless.
Redan tror han sig ha slagit den magiska
cirkeln kring sitt liv, då den brytes av en
kvinna, som han känt när hon var barn och
som han nu ånyo kommer i daglig beröring
med. Resultatet blir en kärlekshistoria à la
Tristan och Isoide, som tvingar honom ur
hans befästa positioner åter ut i livet.

CHARLES MORGAN

Ett kort referat som detta ger ingen
föreställning om den sällsynt finvävda romanen.
Själva kärlekshistorien ha vi till sitt yttre
förlopp hört berättas i otaliga variationer,
men helt visst aldrig på samma sätt som här.
Den rent fysiska kontakten och föreningen
mellan de båda älskande är visserligen
framställd utan skygglappar och med fast, om
också dämpad sensualism, men den ligger
aldrig i förgrundsplanet. Vad Morgan med
så sällspord finess framför allt skildrat är
kärlekens psykiska sida, intellektens och
personligheternas sökande efter varandra och
slutliga sammanflöde. Det Kellgren i enkla,
gripande ord tolkat i ”Den nya skapelsen” är
här utvecklat med subtil och minutiös konst.

Morgans roman är ett nästan till
överkultur förädlat skott på den engelska
romanens allra mest engelska stam. Hans prosa
står fulländningen i klassisk mening så nära
som det överhuvudtaget är möjligt, hans
människoporträtt äro målade med fint fördrivande
penslar och hans landskapsbilder förtjäna att
ställas vid sidan om Galsworthys. Hans bok
är skriven av en gentleman för gentlemän,
och det måste därför antecknas som en
glädjande överraskning, att den icke blott i
England utan även i Amerika gått ut i upplagor
på hundratusentals exemplar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>