Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Frans G. Bengtsson: Tankar om litteraturkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRANS G. BENGTSSoN
TANKAR
OM LITTERATURKRITIK
Ordinarie teaterkritikern vid en
Chicagotidning fick en gång oförmodat förhinder på
grund av ådragen skottskada strax före
teaterdags, och en ung fotbollsreferent, allt som
för ögonblicket fanns att tillgå på
redaktionen, sändes i största hast åstad för att göra
två spalter om en premiär på ”Othello”.
Denne unge man var på intet sätt förberedd
för den uppgift inför vilken han så
plötsligt ställts. Han hade aldrig hört talas om
”Othello”, kände inte till teater (utom i form
av rader av flickor med vackra och
lättrörliga ben) och visste ingenting om litteratur.
Han var en man som skrev om fotboll,
emedan det intresserade honom och råkat bli
hans yrke, och till några djupare intressen
därutöver hade han inte haft tid. Han insåg
att han bort ha någon aning om pjäsen, om
spelets regler, om skådespelarna, om det
särskilda språk som utan tvivel användes i
artiklar om dylika ting, men ingen tid fanns
övrig till en förberedande orientering som
skulle satt honom i stånd att behärska
situationen och anslå fackmannamässiga tonfall.
Inte nog med att han ingenting visste, han
kunde inte ens ge sig sken av att veta något.
I denna svåra belägenhet beslöt han sig för
det enda möjliga: att rättframt redogöra för
stycket och för sina intryck av detsamma.
Från början blev han ytterst intresserad
av vad han såg, och de två spalterna flöto
lätt ur hans penna. Efter en inledande honnör
åt den skjutne kritikern och ett beklagande
av sin oförmåga att fylla hans plats övergick
han till att skildra stycket, som utspelades i
Venedig, av dräkterna att döma för ganska
länge sedan, samt på Cypern, en ö i närheten.
Huvudpersonen var en neger: en originell
idé, som emellertid visade sig lyckad nog
sedan ens första förvåning hunnit lägga sig;
ty det var en ovanligt bra neger, en
kraftfull och i allo aktningsbjudande person,
mycket vältalig, en verklig kapten för laget.
Genom att förvärva sig rangen av general,
något som tydligen kunde gå för sig i
Venedig men svårligen skulle lyckats för honom
i U. S. A., hade han nått tillräckligt anseende
för att gifta sig med en vit kvinna, liksom
Jack Johnson efter segern över Jeffries i
Reno, Nevada, år 1910. Men sådana
blandade äktenskap avlöpa som bekant sällan
lyckligt, och även i detta fall visade sig
resultatet bli sorgligt i längden, mindre dock
genom parets egna fel än på grund av tråkiga
yttre omständigheter, en historia med en
näsduk samt andra mörka påfund av en viss
lågo. Denne Iago, fylld av förklarligt
missnöje med att tjäna en neger, var en svår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
