Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Frans G. Bengtsson: Zaleukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frans g. bengtsson
striderna, inrättade en förnuftig
rådsförsamling och magistrat samt lät ordning och
endräkt hålla sitt intåg i Lokroi; men något
närmare om hur han därvid gick till väga
är inte bekant, ty den bok i vilken
Aristoteles beskrev hans institutioner har gått
förlorad. Invånarna i Lokroi vande sig hastigt
vid det nya tillståndet och funno livet bättre
att leva. Gudarnas handgripliga välsignelse
föreföll dem utströdd över staden och över
hela deras land; solen tycktes dem klarare,
havet blåare, årstider och väderlek bättre och
markernas grönska långt mera ljuvlig än
förr. Och inte allenast med sol och årstider
och grönska utan också med människors
ansikten tycktes dem en stor förvandling ha
ägt rum, så att samma personer, vilkas blotta
utseende fordom fyllt dem med sorg,
förtrytelse och bitter häpnad över gudarnas
misslyckade hantverk, numera föreföllo dem
se ut som människor borde se ut och vid
möten inte längre befunnos alstra kväljningar
utan i stället känslor av glädje och gott
kamratskap. För allt detta framburo de tack till
gudarna och lyckönskningar till varandra,
och sina nyfödda gossebarn gåvo de i stor
utsträckning namnet Zaleukos.
Sedan Zaleukos sålunda bragt allt till en
lycklig fullbordan, så som gudarna befallt
honom, beredde han sig att säga farväl till
staden och dess folk för att återvända till
sina egna angelägenheter. Detta vållade stor
sorg i Lokroi och även stor förvåning, ty
redan i dessa tider var det inte vanligt att
någon med statens makt anförtrodd drog sig
tillbaka frivilligt och efter att ha lyckats med
sina värv; det vanliga var fastmera att
maktägare drogo sig tillbaka endast högst
ofrivilligt och efter att ha misslyckats, ett bruk
som därefter genom tiderna alltmera
befäs-tats för att slutligen bli självklart. Ty de äro
få bland folkens herdar som sagt: "Nu är
mitt verk gjort; nu går jag för att sköta mig
själv." Tjugu generationer efter Zaleukos
lade i Rom diktatorn Sulla, efter att i möjlig
mån ha slutfört rengöringen av en stat som
han funnit alltför överlupen av slödder och
procentare, frivilligt ned makten för att på
sitt lantställe syssla med jakt och
sällskapsteater; och längre fram hände det att kejsar
Diocletianus, efter att också ha infört
ordning i en avsigkommen stat, drog sig tillbaka
till ett iordningställt stillsamt palats, jämte
tillhörande trädgårdstäppa, i Salona i
Dal-matien, för att därstädes odla kål. Men eljest
har i regel hjälpen av en mer eller mindre
enträgen folkvilja — stundom i form av
vårdslöst kringfarande tillhyggen — visat sig
vara behövlig för att hos staters styresmän
framlocka tanken på lämpligheten av ett
nedklättrande från deras upphöjdhet.
Men Zaleukos, som i allt hörde till de visa
och som längtade tillbaka till morgonluften
på sitt berg, ansåg sig ha regerat länge nog
när han fullgjort sitt uppdrag, och från sin
föresats lät han sig på intet sätt rubbas.
Stadens äldsta kommo då snyftande till honom
för att göra ett sista försök. De bådo honom
ha medlidande med dem och besinna, att det
lugn han skänkt Lokroi inte skulle räcka
länge efter hans bortfärd. Ivriga andar skulle
inom kort göra sig förnumna på nytt;
omstörtare, nyhetsmakare, tanklöst och okynnigt
folk av olika slag, skulle åter sticka fram
huvudena; hans lagar skulle få ge plats för
andra lagar, hans styrelsesystem för andra
system, och den gamla sorgliga villervallan
skulle snart åter vara rådande. Men den vise
Zaleukos svarade, att han redan tänkt på
detta och att han hade en lag kvar att
kungöra som på förhand skulle råda bot för det
onda de fruktade.
Denna hans sista lag liar bevarats såsom
den mest berömda bland alla han stiftat. Den
bestämde hur för framtiden skulle förfaras
vid nya lagförslag i Lokroi. Envar, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
