- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en fransk humanist

nämna Gides namn formulerar han i
fortsättningen med en direkt anknytning till ett
av dennes mest bekanta uttalanden en
fundamental kritik av vännens filosofi: jag vill
icke beskydda inom mig både det goda och
det onda (Gide!), jag har kommit oändligt
långt från den ståndpunkten att vilja bevara
också det usla inom mig, men jag vill
erkänna även mina svaga sidor och ta
ansvaret för hela min personlighet.

Man kan jämföra detta uttalande med en
passage i hans dagbok sex år tidigare —
nedskriven på tåget mellan Vaucresson och Paris
den 22 september 1920. Han citerar La
Bruyère: "Il n’est pas un, mais plusieurs . ..
Il se succède à lui-mëme", och antecknar, att
han med skräck i dessa ord igenkänt sin egen
situation:

"Visserligen har jag alltid väl varit sådan
mer eller mindre, men nu har det blivit
fruktansvärt: efter bara tio minuters förlopp
är jag icke längre densamme. Varifrån
kommer denna fullständiga frånvaro av stabilitet
hos mig?"

Det är detta problem, som han nu icke
längre försöker bemantla med gidesk sofistik
eller neutralisera genom förnyat odlande av
fräscha sensationer i — tavelgallerierna. Nu
fattar han, att problemet är moraliskt, och
att det icke kan lösas utan att viljan sättes
i funktion.

Jag har pekat på hur Charles du Bos’
föreställning om exaltationens sublima tillstånd
från början företer en avgjord släktskap med
den religiösa mystiken. Vi ha nu också sett,
hur han under grubbel över sina egna
uttrycksmöjligheter stött på de moraliska
problemen och upptänts av en ny längtan
efter fasthet och personlighet. Det återstår att
peka på några andra linjer i hans rikt
fasetterade författarskap, som också föra fram
till det mål, som nu närmar sig med logisk
nödvändighet — den religiösa omvändelsen.

Charles du Bos’ religiositet växer också
fram ur hans kritiska teknik. Mycket tidigt
har han observerat, att genresynpunkterna, de
slitna kategorierna, icke träffa något
väsentligt i ett verk, utan att kritikern måste gå till
den inre formen, vilken är identisk med den
personliga tonen. Du Bos kan under sin
esteti-cistiska period på Musée des Arts Décoratifs
kasta ned den subtila iakttagelsen, att det
finns en viss släktskap mellan Corot och —
Bergson! Corot skulle enligt denna synpunkt
handskas med och modellera naturen på
samma sätt som Bergson tanken.
Sammanställningen förefaller litet ansträngd och
anföres här heller icke för sin egen skull
utan endast som belysande för du Bos’
kritiska metod. Han vill komma åt den inre
rörelsen -— "le pas" — i ett konstverk, i den
— förvisso riktiga — förvissningen, att denna
exaktare korresponderar med konstnärens
verkliga originalitet än verkets yttre
kännetecken, dess idévärld, psykologi och yttre
form. Detta avlyssnande av den inre tonen
driver du Bos — särskilt i fråga om
musikaliska verk — till en otrolig precision, och
han karakteriserar själv sitt tillvägagångssätt
i en dagboksanteckning från 1917, där det
heter:

"Jag kommer ihåg, att P. A. för åtskilliga
år sedan en dag, då jag hade läst upp för
honom några anteckningar om en eller annan
författare, sade att han önskade, jag skulle
fortsätta i den riktningen, ty, sade han,
genom att studera deras stil kommer ni alltid
till slut fram till det innersta av deras
personlighet. Jag känner också själv mycket
tydligt att det i detta sätt att nalkas en
människa genom hennes stil ligger en naturlig
tendens i mitt psyke, och det händer mig
ibland till och med när jag bara vill göra
en anteckning om en viss bestämd tanke, att
jag så att säga glider in under denna tanke
och förlorar mig i reflexioner över de
underjordiska själsliga rörelser, ur vilka den har
framgått."

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free