- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
78

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

av samma profana popularitet, som kommer
filmstjärnor och boxarkoryféer till del. Hon
har därför varit en nagel i ögat på alla
rätttrogna formzeloter, som fått sina
föreställningar om aristokratiskt väsen fullständigt
spolierade genom den rumänska
änkedrottningens energiska frigjordhet. Det har till och
med gått så långt, att hon utsatts för social
ostracism av dem som hon så hjärtlöst ryckt
ur illusionernas våld. Sålunda lär hon, när
hon under sin reklamturné i U. S. A. stod i
begrepp att hedra San Francisco med ett
besök, ha erhållit en diskret vink om att
hon visserligen skulle mottas men inte
upptas i societeten där. De högförnäma
skeppsredarna, tidningskungarna och
sardinfabrikanterna ansågo, att hon förbrutit sig mot
kon-ventionalismens enklaste lagar, när hon låtit
sitt namn alltför flitigt skylta i annonser om
skönhetsmedel och strumpfabrikat. Sådan är
amerikansk aristokrati, och sådan är
änkedrottning Marie av Rumänien. Hon finner det
inte oförenligt med sin ställning att
uppmuntra handel och industri genom
annonsintyg, och hon är lika villig att betjäna den
romantiska nyfikenhet, som ägnas tronerna.

Drottning Marie har aldrig varit rädd för
att göra väsen av sig, och när man tar itu med
hennes bok, gör man det inte utan fruktan att
möta en självupptagen divas pretentiösa
utgjutelser. Men man behöver inte vara rädd.
Den författarpersonlighet, som uppenbarar sig
här, är öppenhjärtig, spontan och mänsklig.
Man kan inte undgå att fatta sympati för
henne. Hon förråder en hel rad av de
egenskaper, som äro förutsättningen för
författarskap överhuvudtaget och memoarförfattande
i synnerhet: god psykologisk blick, sinne
för humor, vaken iakttagelseförmåga,
förträffligt minne och målande stil. Drottning Maries
karakteriseringskonst kommer till heders, när
hon till exempel skildrar drottning Viktoria,
vars väsen ypperligt återges i en liten anekdot.
När "änkan i Windsor" såg "Carmen" för
första gången uppförd på en privat
föreställning, blev hon förtjust chockerad och viskade
till drottning Marie den strålande
anmärkningen om hjältinnan: "Men jag är rädd för
att det inte är någon riktigt hygglig flicka."
Anekdoten ger en antydan om hur författa-

rinnan går till väga för att fånga en karaktär
med små medel, vilket mycket bidrar till att
göra boken så underhållande, som den är.

Drottning Maries självbiografi är läsvärd.
Den pryder otvivelaktigt sin plats på de
mondäna salongernas bord men har även sitt
intresse som färgrik historisk urkund, vilket
knappast skulle ha varit fallet, om
författarinnan inte frigjort sig från den ceremoniösa
litterära rigorism, som hittills varit kunglig
lösen.

*



Bredvid drottning Maries frispråkiga och
färgrika memoarer ter sig storfurst Alexander
Michailovitjs "Kungligheter som människor"
tämligen blek och konventionell. Författaren
har redan presenterats för svensk publik i två
tidigare böcker: "När jag var storfurste av
Ryssland" och "Storfurste trots allt", men för
att vara sanningsenlig måste man nog säga,
att presentationen skett med västgötaklimax:
den senaste boken är otvivelaktigt den
svagaste. Detta innebär emellertid inte, att den
är dålig. Den har stora förtjänster. Den är
skriven av en intelligent och världserfaren
man, som varit med om mer än människor
i allmänhet föreställa sig att man kan
uppleva, och allt vad han erfarit underkastar han
en filosofisk granskning, som är både
skarpsinnig och underhållande.

"Kungligheter som människor" bygger på
en rad samtal, som författaren i Fontainebleau
haft med den abdikerade Alfonso XIII av
Spanien, och består närmast av en serie
betraktelser över kungayrkets vanskligheter och
konsten att regera. Hans skildring av Alfonso,
den siste kavaljeren, lika kunglig på tronen
som mondän i Trouville, lika kallblodig
under attentat och revolutioner som älskvärd
i umgänget, är helt enkelt inspirerad, en
verklig hjältedikt i ali sin sakliga objektivitet.
Boken ger också en intressant och klar inblick
i vad Alfonso verkligen uträttat i Spanien
utom att han varit en ståtlig prydnad för
tronen.

I de övriga uppsatserna framlägger
författaren sina iakttagelser av kungadömets
ställning i en del europeiska länder, samtidigt som
han skildrar, hur regenter på skilda håll burit

78

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free