- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
276

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Margit Abenius: Byrons ryktbara år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

land mottar han budet om sin mors död. Den
förfärliga och vulgära mrs Byron har
plötsligt avlidit — under ett anfall av raseri
över en tapetserarräkning berättar traditionen.
"Skall jag kalla denna kvinna moder? Därför
att hon enligt naturens lag har myndighet över
mig, skall jag därför trampas under fötterna
på det sättet. Skall jag skymfas, överhopas
med klander och såras i mina känslor av de
mest futtiga anledningar? Jag är som son
skyldig henne aktning; men jag känns ej vid
henne som vän", skriver skolgossen Byron
desperat till sin syster Augusta. Men när han
vakar vid hennes bår har hon blivit "hans
enda vän". Samtidigt dör två av Byrons
beundrade manliga kamrater, den ene under
uppskakande omständigheter. Ännu ett fjärde
dödsfall river upp hans nervsystem. I det
bisarra testamente som Byron under intryck
av död och katastrof nu författar spåras för
första gången hans karakteristiska affektation
och förmågan att utvinna njutning ur den
egna inre konflikten:

For his was not that simple, artless soul,
that feels relief by bidding sorrow flow . . .


illustration placeholder
BYRON VID NITTON ÅRS ÅLDER
Kopparstick efter målning av Sanders.


Samtidigt roar han sig i London och på
New-stead Abbey med okomplicerade maskulina
nöjen. Vännerna har ali möda att identifiera
den dystert skuldtyngde Childe Harold med
den glade lorden.

Men den societetspublik, som tjusad trängs
kring Byron som figuranter kring en
medelpunkt, hjälper till att forma ut Byrontypen
i riktning mot det melankoliskt demoniska.
Genom sitt lyte, som han omsorgsfullt
maskerar, tvingas Byron att i sällskapslivet inta en
vilande, statuarisk attityd. Men en sådan
attityd hos en ung, skön man måste ha ett motiv,
och motivet kan inte vara annat än leda —
därav masken av uttråkad ennui, med de
föraktfullt neddragna mungiporna. De
magnetiskt attraherade frågar sig: ängel eller demon?
Elak, syndig, genial, av gammal familj,
gudomligt skön och därtill lytt! Det är nu, i början
av Byrons mondäna tid, som lady Caroline
Lamb, den mest excentriska och olyckliga av
Byrons beundrarinnor, i sin dagbok skriver
ned de kända orden, bräddade av pregnant
ögonblicksliv: "Mad, bad; and dangerous to
know." Hon har nyss läst "Childe Harold’s
Pilgrimage", går fram för att träffa Byron,
tvärstannar, vägrar att hälsa. "That beautiful
pale face is my fate"... Men Byrons inflytande
sträcker sig mycket djupare än till societeten,
ned i borgerlig medelklassmiljö. Författaren
har haft tillgång till Byrons sparda brev
från sina beundrare, hans "fanmail" som den
moderna amerikanska termen för filmdivornas
post lyder. Det måste ha varit egendomligt att
handskas med dessa dokument. Där ber en
ung guvernant från landet hj ärtebevekande
om en lock av idolens hår, och en skuldsatt
herre förklarar, att ingen kan vara mer kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free