Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Thomas Mann: Freud och framtiden. Översättning av Pehr Henrik Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREUD OCH
FRAMTIDEN
erforo vid upplevelsen av Nietzsches
psykologiska lidelse. Ordet "kunskapsleda" står
i "Tonio Kroger". Det har en god klang av
Nietzsche, och hans ynglingasvårmod visar hän
på det Hamletartade i Nietzsches natur, i
vilken min egen speglade sig — en natur kallad
till vetande utan att egentligen vara född
därtill. — De smärtor och svårmodigheter jag
här talar om hörde ungdomen till, och med
årens mognad ha de förvandlats, blivit leende
och lugna. Men böjelsen för att uppfatta
sanning och vetande som psykologiska begrepp,
jämställa dem med psykologi, förnimma
psykologisk sanningsvilja såsom varande
sanningsviljan överhuvudtaget och psykologi
såsom varande sanning i ordets innersta och
tappraste bemärkelse —- denna böjelse, som
man väl måste kalla naturalistisk och återföra
på den litterära naturalismens uppfostrande
verkan, har inte övergett mig, och den bildar
en förutsättning för varje mottaglighet för
den själsliga naturvetenskap som bär namnet
"psykoanalys".
Den andra tendensen, sade jag, är sinnet för
sjukdomen, närmare bestämt: för sjukdomen
som kunskapskälla; och även detta skulle man
kunna härleda från Nietzsche, som väl insåg
vad han hade att tacka sin sjukdom för, och
som på varje sida tycks lära oss att det inte
finns något djupare vetande utan erfarenhet
av sjukdomen och att ali högre hälsa måste
ha passerat genom sjukdomen. Också detta
sinne skulle man alltså kunna återföra på
upplevelsen av Nietzsche, om det inte vore
så nära blodsförvant med människoandens
väsen överhuvudtaget och diktarens i
synnerhet, ja med människans och det mänskligas
väsen, för vilket ju diktaren endast är ett
tillspetsat uttryck. "L’humanité", har Victor
Hugo sagt, "s’affirme par Tinfirmité" — ett
ord, som med stolt öppenhet tillstår att ali
högre mänsklighet och kultur för en spröd
tillvaro och är väl förtrogen med sjukdomens
område. Människan har kallats "det sjuka
djuret" för de tryckande spänningars och
kännetecknande vanskligheters skull, vilka hon
pålagts av sin ställning mellan natur och ande,
mellan djur och ängel. Vad under då, att det
är från sjukdomens håll som forskningen
lyckats göra de djupaste framstötarna in i
människonaturens dunkel, och att sjukdomen,
nämligen neurosen, visat sig som ett
antropo-logiskt kunskapsmedel av första rangen?
Diktaren är den siste att förvånas däröver.
Han borde snarare förundras över att han,
med så stark allmän och personlig
predisposi-tion, först så sent varsnat de sympatiska
relationerna mellan sin existens och Freuds
psykoanalytiska forskargärning: först vid en
tidpunkt, då denna lära utgjorde inte bara en
— erkänd eller omstridd — läkemetod, utan
snarare en världsrörelse som längesedan vuxit
utöver det rent medicinska området och gripit
alla möjliga andens och vetenskapens
områden : litteratur- och konstforskning,
religionshistoria och urhistoria, mytologi, folkkunskap,
pedagogik och jag vet inte allt vad —
nämligen tack vare en vidarebyggandets och
till-lämpandets iver hos en rad adepter, som
omgivit dess psykiatrisk-medicinska kärna med
denna aura av allmännare verkningar. Det
vore till och med för mycket sagt, att jag
skulle ha kommit till psykoanalysen; den kom
till mig. Genom det vänliga intresse, som den
genom enstaka yngre företrädare gång efter
annan visat mina arbeten, alltifrån "Lille herr
Friedemann" till "Döden i Venedig", till
"Bergtagen" och Josefsromanen, kom den mig
att förstå att jag hade något att göra med den
och efter min egen art på sätt och vis var
i släkt med den; jag gjordes på så vis
medveten om de latenta, "förmedvetna" sympatier
inom mig som ju rättmätigen tillkommo den,
och när jag sedan sysslade med den analytiska
litteraturen, kunde jag återfinna mycket, som
från mitt tidigare andliga liv sedan äldsta tid
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
