Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Juni-augusti 1936
- Artur Lundkvist: Bergvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
i hans hand. Han visslar grundligt i fondan,
sedan kravlar han ner i tiendan och visslar
ihärdigt där en stund, sedan tar han sig
uppför trappan igen, orolig över att ha försummat
publiken där uppe. Alla ungar kräver publik
och föraktar inget medel för att tilldra sig
dess uppmärksamhet. En visselpipa duger
därvid mycket bra, den är nästan idealisk.
Modern är fullkomligt indifferent, hon är
bara berg och orubblighet. Hon lever
liksom på ett plan där ingenting av det övriga
som försiggår kommer henne vid. Hon gör
sitt, hon. Och nu är soppan färdig, en god
soppa, full av grönsaker och fläskstycken.
Tortillan följer omedelbart efter; tortilla
betyder äggkaka, men denna tortilla liknar
inte någon äggkaka, dess konsistens är en
smula sågspånsaktig, men på ett behagligt
sätt, och smaken är mycket god. Vi äter den
med tunnflytande honung, så stark att man
måste harkla sig. Med glädje, med njutning
och med stigande optimism äter vi oss igenom
måltiden: en sund och stärkande orgie. I våra
bäddar glömmer vi snart karnevalen, glömmer
den klagande vinden och den vilsekomna,
halvt utplånade sången nere i gatan.
*
På morgonen när jag vaknar ser jag ljuset
tränga in genom kvistarna i de omålade
fönsterluckornas trä, de glöder som de rosigaste
fingeravtryck. Jag stiger upp och öppnar en
av fönsterluckorna, men fönstret är utan glas
och blåsten störtar sig över mig, brutal och
isande; jag slår hastigt igen den och kryper
i kläderna. Kvinnan och barnen är uppe, allt
ser ut precis som kvällen förut, utom att det
grå ljuset från en mulen himmel faller ner
genom den öppna takkupolen, där en
törnbuske, som måste växa på bergsluttningen
i höjd med taket, sträcker in en gren med
en enda blekröd ros på. Barnen springer
omkring på sina bara fötter, kvinnan står bred
och oberörd vid spisen; lugnt och upphöjd
över alla omständigheter fullföljer hon sin
uppgift, som tycks så ofrånkomlig och evig.
Hon utför sina sysslor mekaniskt, hon kan
inte påskyndas, inte rubbas: allt sker
obevekligt och på ett sätt som antagits en gång för
alla. Hennes dag är en utanläxa och
densamma gäller för alla dagar, oföränderligt.
Hela hennes liv är en utanläxa. som lärts in
långt, långt före henne.
Nere i tiendan står mannen i överrock med
uppslagen krage; han mumlar ett trist
Buen-dia. Vi går ut på de blåsiga gatorna och
börjar leta efter en skomakare, ty en sko har
brustit i fogarna för oss. Vi finner hans hus
i en gränd, men verkstaden är kall och
övergiven, en kvinna svarar genom en dörrspringa
att mannen inte är uppe och det lönar sig inte
att vänta, han ligger kvar i sängen, det är så
kallt i dag, förklarar hon. Så; han tycker det
är för kallt och trist att stiga upp, han blir
liggande över en dag, kanske solen kommer
fram i morgon och värmer upp livet en smula.
En dålig skomakare, men en människa som
antagligen lever ett rätt skapligt liv, så långt
omständigheterna medger. Kvinnan lät inte
precis stucken och ilsken, hon kanske blir
liggande hon också, de har det kanske rätt
hyggligt, verkstaden kan ju nog klara sig
själv, de trasiga skorna kommer väl tillbaka
eller också kommer det andra, ty det nöts
ju skor varje dag här i världen.
Emellertid finns det en skomakare till
i Tejeda, han gör arbetet och tjänar en smula,
fast han verkar inte gladare för det. Han
finner anledning att tända en lampa på
skomakarbordet, han låtsar sig ha användning för
den, den värmer lite, han tänder en
cigarrettstump på lamplågan och får kanske ändå ut
en smula tillfredsställelse ur det hela.
#
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0460.html
