Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Johannes Edfelt: Hymner i skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
HYMNER I SKYMNINGEN
I
Vad sjunger den mörka vinden,
som tungt genom ekarna går?
Den sjunger om vinterns välde,
som dödliga förestår.
— Jag vördar en hand, som aldrig
har krökt ett huvudhår,
och ögon, som skimrat av ömhet
men multna sedan år.
II
Allt människoliv är en gåta,
som kläddes i köttets skrud.
Vår ensamhet spänner omkring oss
sin ogenomträngliga hud.
— Jag böjer mig tyst för undret,
att stjärnan bär samvetsbud,
och att vid ett stup i mörker
och armod du anas, Gud.
III
Det onda behärskar vårt väsen
som frosten en vintertrakt.
Tungt väller en flod av mörker
ur själarnas bottenschakt.
— Jag hyllar ett ansikte, bortvänt
från det som de nämna makt,
och friden hos den som sin fruktan,
sitt hopp till ett slut har bragt.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
