Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
dessa diktare haft att övervinna ett hårdare
kritiskt motstånd än kanske någon annan
svensk författargeneration. Men det är inte
de som anpassat sig efter kritiken och
publikreaktionen utan tvärtom. De ha vuxit ifrån en
del ungdomliga överdrifter och modebetingade
stildrag men inte från sitt sanningskrav. De
vidgå alltjämt förekomsten av smutsiga
trappuppgångar, väggohyra och könssjukdomar, de
envisas med att skapa litteratur ur hård
nödvändighet och inte ur behov att förströ och
tjäna pengar på ytlig nöjeshunger. Det börjar
nu gå upp för allt flera att denna förment
"gråa" och "trista" litteratur inte lider av
någon brist på skönhetsvärden. Ett stort
skulpturverk skapas lika bra av lera som av
marmor, och det är endast i det andliga mörkret
som allting blir grått, även ostronsupéer med
champagne.
Ord och Bild
har kunnat fira sitt femtioårsjubileum, en
anmärkningsvärd ålder för en kulturell
tidskrift. I allmänhet pläga ju fria intellektuella
tidskrifter ha karaktären av grupporgan, vilka
blomstra i samband med en kulturströmning
och sedan dö när denna ebbar ut. Ord och Bild
blev nittiotalets och nationalromantikens
speciella organ, där den mångsidigt begåvade,
personligt älskvärde Karl Wåhlin samlade
omkring sig allt vad Sverige och Norden hade av
ung talang. Men även om tidskriften
sedermera fasthöll vid sitt redaktionella program
och sin uppställning så visade den en märklig
förmåga att överleva andliga systemskiften.
Den har visat att det går mycket bra att hålla
på sina traditioner utan att bli traditionell
i konservativ bemärkelse. Känsla för litterär
kvalitet har städse utmärkt Ord och Bilds
redaktion, och den kan smickra sig med att
ha tagit sig an mången begåvning från första
början. Att få något publicerat i Ord och Bild
har alltid ansetts som något mycket fint, för
en ungdom är det ett slags mogenhetsbetyg.
Så mycket plats för litteratur i original har
dock Ord och Bild inte haft på sitt begränsade
utrymme, som i första hand ägnats åt en
överblick av hela det nordiska kulturlivet.
Litteratur, konst, kulturhistoria, vetenskaplig
forskning, teater, musik och på sistone även film ha
behandlats i merendels utomordentligt gedigna
artiklar och krönikor. Det säger sig självt att
en tidskrift med ett sådant innehåll inte
uppnår några rekordupplagor. Ord och Bild har
nog ofta haft det ganska slitsamt de här femtio
åren, i synnerhet nu sedan tidskriftsfloran blivit
så mycket frodigare och brokigare. Bilden har
konkurrerat ut ordet, och det är inte så många
som ha koncentration och ro att fördjupa sig
i ett nummer av Ord och Bild. Men tidskriften
kan trösta sig med att när det mesta av floden
ur tidningspressarna förenat sig med Lethes
mäktiga fåra så finns Ord och Bild kvar som
ett formligt uppslagsverk i kulturella frågor.
I det långa loppet tar den igen försprånget,
och till slut står den där som segrare. BLM
lyckönskar sin ärade kollega till det ståtliga
jubileet. Det har väl icke kunnat undvikas
i ett litet land som vårt att vi konkurrerat
om läsarnas intresse och författarnas bidrag.
I verkligheten utesluta dock icke de båda
tidskrifterna varandra utan komplettera varandra.
Vi hålla tillsammans ett litet avsnitt av fronten,
och BLM skulle för sin del vara stolt över att
av den anrika Ord och Bild få räknas som en
vapenbroder. Georg Svensson
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
