Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
att hans tankar kretsar kring ämnen, som
ligger hans praktiska verksamhet och reala
uppgifter närmare, yttrandefrihet,
näringsfrihet, ämbetsmannavälde och folkstyrelse? Är
inte Heibergs konservativa idealism något
fördomsfull och översittaraktig? Brukas inte all
den förträffliga och gedigna humanistiska
bildningen till försvarsskansar mot livets krav,
obekväma för dem som slagit sig till ro i
maktens positioner, men kanske inte helt
oberättigade?
Och har man väl kommit i tvivelsmål om
den kvicke Aristofanes’ obetingat avvisande
hållning, så kan man också bli osäker på den
fromme Sankt Peters vältalighet. Det är kanske
inte så märkvärdigt, om Själen inte har den
bibliska historien och Palestinas geografi
alldeles presenta för sig — han har varit tvungen
att ha många andra ting i huvudet, som haft
närmare samband med hans plikter.
Konfirmationskunskaperna har inte bevarat sin fulla
aktualitet för honom under hans
jordevandring, men det kunde också tänkas bero på att
konfirmationsundervisningen varit en smula
ensidig och föråldrad, rentav ofruktbar. Det
är kanske inte så lätt för en strävsam
näringsidkare aitt realisera Kristi efterföljelse. Den
stackars Själen har inte varit helt ovillig, han
gör några dvalhänta försök att formulera den
levande andan i kristendomens bokstavstro,
men resultatet blir torftigt. Vill man vara
uppriktig, får man medge, att uppgiften är
vansklig — den nytestamentliga etiken stämmer
dåligt överens med den borgerliga
kapitalismens tidsanda, och Själen är onekligen ett
barn av sin tid. Han har inte kunnat lösa
problemet så uppbyggligt och överlägset som
Heiberg gjorde, när han diktade de
djupsinniga poemen "Gudstjeneste" och
"Protestantismen i Naturen", som trycktes i "Nye Digte"
samman med den apokalyptiska komedien; ty
han förfogade inte över hegelianismens
dialektiska konstgrepp, han behärskade inte de raffi-
nerade metoder, som förvandlade den
ortodoxa kristna traditionen till spekulativa
hår-klyverier. Man finner näppeligen hans namn
bland subskribenterna på Perseus, den
"Journal for den speculative Idée", som Heiberg
gett ut 1837; där hade utgivaren framställt
"det logiske System", och bland medarbetarna
märktes professor Martensen, den blivande
biskopen över Själland, som skulle lyckas
smälta samman tidens filosofi och den
uppenbarade religionens sanningar i de två berömda,
beundransvärda, men ack, så svårlästa verken
om "Den christelige Dogmatik" och "Den
christelige Ethik". Martensen, han kunde ha
gett Sankt Peter svar på tal vid himmelrikets
port, han kunde ha utvecklat "hvad Aanden
er i Kristi Lære"; av en vanlig kälkborgare
är det ohemult att begära det. Och det är väl
att märka, att om Martensen än hade lyckats
tillfredsställa Sankt Peter för ögonblicket, så
skulle han ändå inte övertygat Kierkegaard,
som hade en helt annan uppfattning av
kristendomen, och inte Rasmus Nielsen, som hade en
helt annan uppfattning av filosofien, inte heller
de nya lärdomsljusen, som hade en helt annan
uppfattning av vetenskapen. Kanske blir man
till slut tvingad att medge, att Själen blev
kuggad i sin examen för att han såg sig ur
stånd att lösa problemet om cirkelns
kvadratur, som till sin natur är olösligt. Heibergs
och Martensens skenlösningar var bara
provisoriska.
Och blir det inte till slut uppenbart i den
vidunderligt konstskickliga tredje akten av "En
Sjæl efter Døden", där den liberale
kälkborgaren får sin sista duvning av Mefistofeles, som
varit famulus inte hos en medeltida doktor
Faust, utan hos professor Hegel? Mefistofeles
bevisar att den liberala politiken och filosofien
blomstrar i helvetet, att den moderna
tidsandan, som Själen i sin tanklöshet försvurit
sig till, här står i sitt fulla flor. Gud skall veta,
att det inte fattas Mefistofeles argumenter —
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
