- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
547

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Nya och gamla tankeämnen tas upp i
"Con-cordia animi" men själva focus är densamma
— rätten att få taga sig själv på allvar. Och
Vilhelm Ekelunds betydelse mätes bäst om
man tänker sig in i hur det skulle vara, om
ingen längre förfäktade den rätten.

Margit Abenius

Ny lyrik

ELOF ÅKESSON: Ännu en gång. Gleerups
1942. 5:—.

RAGNAR EKELUND: Ljust i mörkt. Holger
Schildt. Helsingfors 1941.

THORSTEN LAUBERT: Öde stad. Bonniers
1942. 2: 75.

PERERIK WAHLUND: Vakttjänst. Bonniers
1942. 3:50.

Elof Åkesson är filosof av facket. Man
märker det också då han försöker sig i lyrisk
genre: hans lyrik är i första hand tankar,
uttryckta i versens form.

Men tankar, satta i meter och på rim, äro
inte nödvändigt därför poesi. Vad man ofta
saknar i Åkessons vers är den doft, stämning
och förtätning som skulle höja den till sann
poetisk dignitet: det är endast undantagsvis
man inför denna boks diktstycken kan säga
sig, att detta kan ha något med poesi att
skaffa. Den formella ansen i denna vers är
likväl lovvärd.

Bäst bli säkerligen Åkessons intentioner
förverkligade i epigrammen och de satiriska
styckena, ehuru också de kunna störas av en
viss förnumstighet.

Samlingen innehåller också en del tolkningar
av engelsk religiös lyrik. Några av dessa
tolkningar förtjäna oförbehållsamt erkännande.
Det gäller till exempel den svenska form
Joseph Addisons dikt "Firmamentet" fått, men
det gäller framför allt om Miltons sonett "Om
sin blindhet", som här må återges:

När jag begrundar att mitt ljus är släckt
i denna mörka värld, fast jag är ung,
och över mig en dödsskuld vilar tung,
om pundet ej förvaltas; men jag räckt

min själ att tjäna varje morgonväkt
med trogen id min Skapare och Kung
— jag frågar ödmjukt: Krävs en pung
full av förtjänster, när mitt ljus är släckt?

På slika klagomål ger Tålamodet svar:
Ej svaga mänskoverk behöver Gud,
ej pundet han dig gav. Det ok du bär

bäst tjänar Gud. En kunglig ståt han har
och tusental av snabba sändebud.

Till dig han säger: "Stå och vänta här!"

*



Den finländske målaren och poeten Ragnar
Ekelunds diktsamling "Ljust i mörkt" är så
gott som uteslutande inspirerad av de
dramatiska tidshändelserna. Det är alltså fråga om
det som med en nött och tummad term
benämnes "beredskapslyrik". Det är sällan man
finner något poetiskt värdefullt inom det
slagets diktning: ofta visar sig här den goda
viljan större än den poetiska förmågan.

Men det skall villigt erkännas att Ekelunds
dikter fördelaktigt avvika från mycket inom
den vanskliga genren. Som medborgare i ett
land i krig har han för det första större
moralisk rätt än många andra att tala i sådana
ämnen. Han tar heller aldrig stora ord i
munnen. På äktheten i hans känsla för det egna
landet, på kärleken till dess natur kan man
inte ta miste.

I en diktcykel på jambisk vers med titeln
"1939—1940" ger han hela folkstämningen
under vinterkriget i enkla ord. Man kan kanske
inte påstå att stoffet hunnit undergå den
reningsprocess som skulle garantera hållbar
dikt; men som tidsdokument är denna
diktcykel onekligen av intresse.

Men Ragnar Ekelund har också andra
strängar på sitt instrument. Samlingen
innehåller varm och okonstlad kärlekslyrik. Och
den innehåller en del landskapsdikter av klar
’kontur. Innerligheten och uppriktigheten
fäster man sig vid i dessa poem. Vistonen ligger
väl till för denne lyriker, som med enkla medel
förstår att framsuggerera en sommarstämning:

En klocka klingar.
Dess ton är klar.
Jag minnes något
som en gång var.

Jag minnes icke
var stigen gick,
jag minnes bara
ett ord, en blick,

ett solskensstänk
på en blommig gren,
en sommarsöndag

för längesen.

*



-547

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free