Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i färdigt skick den roman ’han ställer i utsikt
på slutet: kanske en ny Emilie Flygare-Carlén,
lcanske en — Arthur Wieland? Det är inte
omöjligt, att vi har fått en ny berättare att
räkna med. Thure Nyman
GÖSTA ATTORPS: På svenska vägar.
Wahlström & Widstrand 1942.
7:50.
I sin nya bok har Gösta Attorps
sammanfört några studier av reportagekaraktär från
olika delar av Sverige. Det är huvudsakligen
Lappland och Bergslagen, som varit mål för
hans resor, och utblickarna få nog anses för
begränsade för att man, som i förlagsreklamen,
skall kunna kalla boken ett svenskt panorama.
Men den är likafullt en god exponent för
Attorps’ författarskap och en angenäm lektyr.
Attorps är humanist ut i fingerspetsarna, och
han leder med förkärlek sina reseannotationer
över i kulturhistoriska utläggningar, som han
ofta förlänar ett betydande intresse. Læstadius,
Hjalmar Bergman, Carl Larsson och Karlfeldt
äro namn, som Attorps dröjer vid i sin bok,
och den egendomliga historien om den av
gruv-vatten balsamerade bergsmannen från Falun
ger honom tillfälle till en intressant
litteraturhistorisk utredning. Den kulturella ambitionen
hindrar emellertid inte, att Attorps är en
resenär av äkta sort även i så måtto, att han lever
sig in i naturen — tvärtom innehåller boken
flera friska och åskådliga naturskildringar.
I ett par avslutande skisser, av vilka särskilt
"Kring en ung man" har finess, framträder
Attorps dessutom som lycklig fader och känslig
barnpsykolog. "På svenska vägar" vittnar
kanske inte om något särskilt kraftfullt
författar-temperament eller någon mera
anmärkningsvärd originalitet, och Attorps’ stil förefaller
anmälaren inte alltid naturligt smidig och
oklanderlig — men man sätter i alla fall stort
värde på boken, inte minst för dess sympatiskt
anspråkslösa och alltigenom kultiverade ton.
Axel Elvin
HAKON STANGERUP: Levande dansk
litteratur. Översättning av Henry Peter
Matthis. Norstedts 1942. 3: 75.
Den danske kritikern och
litteraturhistorikern Hakon Stangerup har haft den utmärkta
idén att ge en snabbskiss av den danska lit-
teraturens historia från äldsta tid till våra
dagar och därvid endast medtaga vad som
alltjämt kan rubriceras som levande litteratur.
I den inventering av sitt rika nationella
kulturarv, som i dessa tider ligger alla de nordiska
länderna om hjärtat, har en sådan skrift en
betydelsefull uppgift att fylla. Inte minst för
den nordiske grannbon är det av största värde
att äga en tillförlitlig karta, med vars hjälp
han kan orientera sig mot topparna i det
härliga danska diktlandskapet, och en
översättning till vårt språk är därför i och för sig
fullt motiverad. Önskvärt hade dock varit att
Stangerup givit en mer omsorgsfullt avvägd
framställning och mer nyanserade
karakteristiker; nu har han alltför ofta nöjt sig med
allmänna och kategoriska ordalag, ibland rena
klichéomdömen. Hans dragning mot yttersta
högerkanten i politiken har också satt mindre
önskvärda spår i boken, som då han finner ett
urval av Heibergs kritik höra till den levande
danska litteraturen men inte har något
motsvarande att anföra beträffande Brandes, eller
som då han högdraget avfärdar Tom
Kristensen som "en artist med lyckliga gåvor men
olyckliga meningar" (sid. 120). Utan en
kompetent översättare är det emellertid ingen glädje
med det hela; den svenska språkdräkt som
boken fått är föga tillfredsställande och är
så full av osvenska vändningar att en rad
ställen blivit obegripliga. Redan en term som
"romantism" är oanvändbar i svenskt
språkbruk, men det skulle föra för långt att här
ingå på en detaljgranskning. Den danska
litteraturens svenska läsare kunna säkerligen
tillgodogöra sig det danska originalet och böra
därför hänvisas till detta. Holger Ahlenius
IVAN PAULI: Möte med krigets England.
Natur och Kultur 1942.
4:50.
Ivan Pauli har i en tilltalande liten volym
samlat sina intryck från det svenska
journalistbesöket i England. Det har blivit ett reportage
som väl vittnar om författarens djupa
förtrogenhet med engelsk humanism och engelsk
livssyn överhuvudtaget. Pauli har blicken öppen
för allt det som gör ett besök i det andra
världskrigets England så utomordentligt
stimulerande för en svensk: den lugna och glada
tillförsikten, det absoluta medvetandet om rätt-
843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
