Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALENS DROTTNING
balen och jag har druckit för mycket
champagne! Bakruset har gjort er redlösa, ni måste
fortsätta att ragla runt, inspärrade i era celler.
Jag törs inte låta er bli fria och samlas till
attack. Till sist lyckades hon dämpa revolten
och vinna ännu en liten frist. Med bävan anade
hon att det kunde vara den sista.
Hon ville begagna den till att återuppleva
vad som hände mot slutet av festen, ute i
parken. Vinet hade tydligen med ens trollat
bort hennes trötthet och i stället gjort henne
ystert uppspelt. Hon kom ihåg att hon längtat
efter att ge utlopp åt hänförelsen genom att
snurra runt och klappa händerna som ett barn.
Det hade hon också fått; just då kom någon
med ett lyckat infall att de allesammans skulle
leka blindbock i trädgården. Förslaget hälsades
först med allmänna applåder, men ändrades
efter livlig debatt mera tidsenligt till rymmare
och fasttagare och gick slutligen i
verkställighet. De delade upp sig i två läger och
rymmarna ilade snart i väg åt alla håll.
Naturligtvis tillhörde hon rymmarskaran.
Det kändes nästan kusligt spännande att springa
runt mystiskt formade buskar och knotiga
trädstammar i flykt undan förföljarna. Hon måste
gång på gång påminna sig om att det bara
var lek, när hon störtade i väg och med båda
händerna nöp i kjolens framvåd för att inte
trampa ner spetsvolangerna och snubbla över
stenar och rötter. Ljusen i de kulörta lyktorna
hade brunnit ner, men fullmånen rullade just
upp över skogsåsen.
Detaljer i tavlan kunde ha varit inspirerade
av Fragonard och hade utförts med något
av mästarens behagfulla frivolitet. Ungefär så
måste det ha tett sig när rokokons gyllene
ungdom ägnade sig åt bukoliska lekar i yppig
men vältuktad natur, förklädda till herdar och
herdinnor. En sjuttonhundratals Chloe skulle
ha uppgivit samma eggande lilla panikskri
i den täcka grottan då gömstället upptäcktes
och hon fångades av tillbedjarens armar på en
bädd av rosor. Men ett ögonblick efteråt
slingrade hon sig smidigt lös, och jakten fortsatte
i karriär över mjölkvita gräsplaner, genom
glesa häckar som svalkade de nakna armarna
med daggvåta lövrapp och kom kvistar att
nålas fast i håret, runt fontänens
silverglitter-kaskad, förbi den frysande marmornymfen,
naken och blåblek i månens strålkastarsken,
och bort mot målet, träddungens utbredda
skuggfäll. Där inne blev hon osynlig, kunde
äntligen stanna och hämta andan bakom en
trädstam och försöka hålla tillbaka skrattlusten
med näsduken hårt tryckt mot munnen, medan
fasttagarna hördes andas och famla alldeles
i närheten.
Det var skönt att vila; hon hade sprungit
våldsamt, inte sen barndomens sommarferier
hade hon rasat omkring så här ohämmat vilt.
Pulsen hamrade som i feber, hon kände de
ojämna stötarna under huden när hon förde
handen mot nyckelbenen. Och pannan var
alldeles våt, snart isades den av vinden som kom
brusande genom trädkronorna och ökade i
vredgat crescendo. Stormilen virvlade omkring
henne, hon kände hur hon skalv som en
bräcklig gren i den första frossbrytningen. Ändå
glödde hon invärtes och kunde knappast andas.
Bröstkorgen hotade att spränga klänningens
sidenpansar, hon fattade om urringningen med
båda händerna och ville slita isär den för att
få luft.
Men hon skrattade allt hejdlösare.
Alltsammans var ju bara lek, ett vanvettigt upptåg,
ingenting annat. Inte något farligt___
Knäsvag lutade hon ryggen mot trädet.
Barken rispade vasst mot skinnet, då hon gled
ner mot marken och skrattet blev en rossling.
Så synd att leken måste avbrytas! Ingenting
att bli rädd för, hon orkade bara inte mer,
hennes krafter hade tagit slut. Hjälp mig,
någon! Hon sjönk ihop men lyftes i sista
sekunden högt i luften och blev bortburen som
en docka. Nejlikdoften slog emot henne innan
2 BLM 1943 i
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
