Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
principiell betydelse och följaktligen är av
speciellt stort intresse för alla dem, som ibland
äro tvungna att befatta sig med
originalupplagornas rätt invecklade problem, d. v. s. alla
boksamlare. Det är därför jag här vill giva en
kort redogörelse för upptäckten av den
verkliga originalupplagan av "Faustfragmentet",
vilken först i vår tid på ett övertygande sätt
gjorts av litteraturforskaren E.
Schulte-Strat-haus i München.
Vid vårmässan i mitten av april 1790 utkom
hos Joachim Georg Goeschen första stycket av
Goethes Faust — av diktaren själv betecknad
som ett "Fragment". Av denna första
upplaga av fragmentet existera nu två tryck. De
motsvara — om man bortser från
arkräkningen — de bägge trycken av
originalupplagan av fragmentet i sjunde bandet av Goethes
skrifter, som utkom hos Goeschen 1787—90.
Man kan lättast skilja de två trycken,
därigenom att i det ena sista sidan av arket J (s.
144) upptager tre versrader, vilka upprepas
på första sidan av arket K (s. 145). För
övrigt inskränka sig skillnaderna mellan de två
trycken till tre grova och flera obetydliga
tryckfel, som samtliga finnas i arken F—L
(s. 81—168), då däremot arken A—E (s.
1—80) äro absolut identiska och utförda med
samma sats. Frågan, vilket av dessa tryck, som
är det tidigaste, har sysselsatt de mest
framstående Goetheforskarna E. Schmidt, S. Hirzel,
O. Deneke m. fl. under årtionden. Efter långa
diskussioner har man slagit sig till ro med att
beteckna de bägge trycken som ungefär
samtidiga tvillingbröder. Därvid kunde man icke
göra sig fri från den föreställningen, att trycket
med tryckfelen måste vara det tidigare, det
korrigerade följaktligen det senare. Denna
tankegång är typisk för det blint
framstegstroende slutet av 1800-talet, då man på alla
områden i det till tiden senare alltid ville se
även en förbättring av det föregående. I varje
fall kom ingen på den idén att det kunde
vara på något annat sätt. Icke ens då man
måste säga sig, att det var högst otroligt, att
en förläggare eller en boktryckare, endast för
att taga bort tryckfelen på fyra sidor, en sak
som man vanligen lätt klarade med fyra
kartongblad, lät trycka om två gånger (för
separatupplagan och för de samlade skrifterna)
14 tryckark för en upplaga på ungefär 4,000
exemplar. Även om man — som det verkligen
skett — velat förklara uppkomsten av
dubbeltrycket genom motiveringen "att det är
billigare att trycka om 2,000 ark än 4,000 och att
de felaktiga arken dock kunna finna avsättning
för mindre nogräknade läsare", så gör detta det
korrigerade omtrycket icke lättare att förstå.
Hur bar sig nu Schulte-Strathaus åt? Först
och främst lade han sin undersökning på en
bredare bas än föregångarna. Huru kan jag
här icke närmare gå in på även om det skulle
vara givande att följa forskarens sakliga, klara
och koncisa metod. I varje fall kom han fram
till följande huvudargumentering. Goethes
"Schriften", vilkas sjunde band, som ovan
påpekades innehåller "Fragmentet", skulle
aldrig ha kunnat föreligga färdiga till vårmässan
1790, om förläggaren -kulle ha tryckt hela
upplagan på 4,0ÖÖ exemplar av det avslutande
och sjunde bandet. Därför lät han, sedan arken
A—E av sjunde bandet voro färdigtryckta,
endast trycka hälften av upplagan av de
återstående arken. Tryckningen av andra hälften
uppsköt han till efter mässan. Därvid måste
han räkna med att få sätta om dessa ark,
eftersom stilförrådet icke kunde räcka till för
att man skulle låta satsen stå till
omtryck-ningen av de återstående arken. Som förlaga
för denna nya uppsättning användes nu
icke manuskriptet utan ett exemplar av det
första trycket. När sättaren kom till sidan 144
använde han mindre mellanslag mellan de
olika styckena — vilket man tydligt kan lägga
märke till — och fick då längst ned på sidan
ett tomrum på tre rader. Detta utfyllde han
med de tre första versraderna från sidan 145,
varefter arket gick till tryckning. När sedan
samme (eller en annan) sättare kom till
sidan 145, följde han strikt förlagan utan att
tänka på, att de tre första versraderna redan
voro tryckta i det föregående arket. De övriga
mindre tryckfelen kunna förklaras helt enkelt
därigenom, att man icke läst så noggrant
korrektur som vid den ursprungliga satsen
efter manuskriptet. Så får problemet om
tryckfelen i de två trycken sin förklaring, och
därmed löses även frågan om ordningsföljden
mellan dem, så att det korrekta trycket är den
verkliga originalupplagan av "Faust. Ein
Fragment".
Härtill kan också påpekas, att samlaren
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
