Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Sten Selander: Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, som inte ens längre vågar hoppas på
förlösning ur den kalla ödsligheten:
Vad är min ensamhet i år, i dag?
Den blev ej vackrare med tiden.
Du skall ej se den. Rör ej vid den!
Den är ett nederlag.
Den väntar ej. Den hoppas ej. Den vet
att den består till sista stunden
och att den möter, stum och bunden,
en ordlös evighet.
Och till hans ofta upprepade påstående att
han fått allt han hoppats på måste fogas vad
jag en enda gång hörde honom säga: "Jag
har fått allt — utom det väsentliga."
Mot denna bakgrund bör Gunnar
Silfverstolpes diktning ses, om man inte skall löpa
risk att missförstå åtskilligt i den. Man kan
som exempel ta den vördnad för offret och
den stora handlingen, man kunde nästan säga
den kult av handlingen, vilken går genom hela
hans alstring och under hans senare år bildar
dess påtagligaste romantiska inslag. En
kritiker har fattat detta som ett bevis för att
Silfverstolpe inte tog sin konst på fullt allvar,
eftersom han kunde sätta handlingsmänniskans
verklighet över den han själv skapade i sin
lyrik. Ingenting kan vara felaktigare. Gunnar
Silfverstolpe tog överhuvudtaget väsentliga
ting på allvar och mest av allt sin diktning —
till skillnad från den tillfällighetsvers han
skrev för soaréer och dylikt, den fäste han
ingen vikt vid. Han gav sig aldrig till tåls
innan han fått en dikt så bra som det
någonsin var honom möjligt; och hans känsla av
ansvar för det han skrev var så stark, att han
hellre offrade en effekt än brukade ett uttryck
som han inte tyckte sig riktigt kunna stå för.
Men han var blygsam, uppriktigt och i
ovanlig grad; och han ansåg inte sina dikter vara
några omistliga mästerverk, liksom han
åtminstone fram till de sista åren betraktade sig
själv som en ganska alldaglig och inte
särskilt begåvad person. Han var diktare, men
ingen litterat, och hans sinne för proportioner
hade inte gått förlorat bland rökelsen i ett
cenakel; han kunde se också annan storhet än
den litterära. Inte heller hyste han den bland
poeter vanliga uppfattningen, att man fyllt en
plikt eller utfört en gärning i och med att man
skrivit en dikt om den. Han satte de moraliska
värdena högre än de estetiska; och att han
skrivit vackra dikter om sin hembygd och sitt
land ansåg han inte gav honom samma rätt
att kalla landet och bygden för sina som om
han köpt den rätten med blod, lidande och
offer. Men framför allt sammanhängde
Gunnar Silfverstolpes idealisering av handlingen
nära med hans känsla av att vara utestängd,
att stå bredvid de levande verkligheterna. Han
diktade om den stora handlingen därför att
den saknades i hans liv. Som bekant, var
Silfverstolpe inte bara poet, utan också
överintendent och chef för kungliga
husgerådskammaren; och i den egenskapen kunde han
inte undgå att bli en av de mest ordensprydda
bland svenska skalder, vilket han för övrigt
inte hade något emot. Men när en ungdomsvän
en gång gratulerade honom till att vara så fin,
svarade han: "Kära bror, om du visste hur
gärna jag böte ut all den här grannlåten mot
ett aldrig så litet idrottspris!" Det idrottspriset
kan symbolisera ett av de väsentliga ting som
lyckans gullgosse Gunnar Silfverstolpe aldrig
fick, detsamma som Karlfeldt syftade på när
han skrev ned versraden: Så vart jag en
drömmare, icke en man.
Också hans ständiga återvändande till
barndomen och ynglingaåren innebär en
bekännelse om den besvikna tomheten under det
han kallade "eldfattig mannaålder" och
"färglösa mannadagar och tvivlande mannaår". Det
är som om hans liv slutade i förtid där det
börjar för andra, med studentexamen eller
senast med avskedet från Uppsala, och som
om han sedan mestadels levt på räntan av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0317.html
